Försiktig optimism

Mega, giga, tera - Det finns bara möjligheter

Jag har drabbats av en mycket givande sjukdom. Det bubblar i magen, det kommer gas ur analöppningen och jag mår illa. Två gånger per år kan man med lite tur insjukna i den här kräksjukan. Det är en välsignelse utav många orsaker. Dels rensas kroppen på all strunt man tidigare på året stoppat i sig och sedan öppnas, med läckande mun och skithål, en värld av spännande möjligheter. Redan har febern börjat hålla hand med muskelvärken och jag väntar tålmodigt på första uppkastningen. Tidpunkten är inte optimal. Det är kväll och jag kommer antagligen inte ha ork till att ge mig ut. Förhoppningsvis kan sjukdomens crescendo äga rum i morgon innan lunch. Med försiktig optimism tror jag att åtminstonde 35 till 55 procent av gröna linjens tunnelbanesystem kan vara infekterat redan i morgon eftermiddag.

Det finns få effektivare sätt att lamslå en större stad. Det medborgarens enda egentliga chans att verkligen betyda någonting. En slags direktdemokrati där röstkorten inte bara får uppmärksamhet utav människans alla fem sinnen men även börjar förändra folks liv redan dagen efter. I alla andra storpolitiska sammanhang betyder försiktig optimism att det inte finns en chans i helvetet att någonting någonsin blir bättre. Men i morgon när jag åker fram och tillbaka finns det en ärlig chans att mega faktiskt blir både giga och tera. Det är en försiktig optimism i dess allra bästa betydelse och november kanske inte blir så dum ändå.