Mitt höstlov - dag 1

Hösttrevligt

Den dagen, för en knapp vecka sedan, var vädret säkert lika fult som vanligt och jag hade precis rakat en kuk ur mitt brösthår inför ett planerat besök på allmänt bad. När jag tittade på min hårpenis i spegeln tänkte jag spela mig själv ett elakt spratt och satte igång att onanera med min riktiga penis samtidigt som jag glodde på spektaklet i spegeln. Det här var inte riktigt sunt och jag mådde känslomässigt väldigt konstigt efter att ha kommit i mitt spegelansiktet. Jag kräktes ner min hårkuk, duschade och bestämde mig för ett lämpligt straff.

Att sluta med tobak var det enda plågsamt nog. Det finns många orsaker att låta bli snus eller cigaretter men för mig är det ett lustfyllt gissel som tar fokus från att det går åt helvete. Det är helt enkelt fegt. Som att droga sig med religion innan man flyger en Cessna rätt in i Kaknästornet. Sagt och gjort. Jag gav den morgonen upp tobak och galenskap inträdde. När man slutar med tobak förstår man hur hemskt gärna de där vidriga svinet till styrelseledamöter i Swedish Match vill ha sina för stora båtar de kommer köra på grund och få bärga till Marstrand. Det är svårt att sluta ge sina pengar till dessa feta svin med med små kukar och stor-båt-behov. Huvudvärk, yrsel, tryck för bröstet, blod från underlivet och alla andra jävla menstruationsdiagnoser ber dig att genast gå och göra en insats för den där lyxiga båten.

Efter att ha marscherat våldsamt upp och ner i trapphuset skrikandes "tjirp tjirp" förstod jag redan på förmiddagen att eftermiddagen förmodligen inte skulle bli bättre. Jag började få kraftiga verbala och fysiska tics medan jag försökte slita loss grannens brevinkast från dörren. Goda råd är billiga och jag behövde en avskild plats där jag kunde skrika men ändå tillräckligt nära civilisationen för att smeta in min sperma på dörrhantag till offentliga byggnader. Jag tänkte på Herr Ojoj som jag visste fortfarande levde. Ojoj borde för länge sedan varit död men uppvisar en obegriplig kraft att vilja hänga kvar. Surstinket är väl bort åt hundra men bor fortfarande i en enorm villa i Stockholmsförort med ett avskyvärt antal olika djur som han konsekvent vägrar äta upp.

Jag hade andra saker att tänka på. Till exempel hur man åker kommunalt utan att slita ur halspulsådern på någon man tycker "tittar" konstigt på en. Efter att ha spänt fast en gul Jofa-hjälm på mitt huvud satte jag på mig en poncho några peruanska, nu tragiskt döda, barn tillverkat som via en uppbruten UFF-låda funnit hem till mig. Som kröning av dessa intelligenta säkerhetslösningar lyckades jag till sist sättta ett handfängsel runt händerna.

Tåget riktning Hjulsta blev inte så farlig jag trodde. Men jag brydde mig inte speciellt mycket. Jag var bakbunden iförd en gul Jofa-hjälm och poncho samtidigt som en gudomlig abstinens kastade min kropp i spasmliknande oberäknelig rörelse. Mina läppar och struphuvudet hade sedan länge gett upp. Sporadiska grymtningar och falsettljud ekade på perrongen och folk lämnade mig gott om plats för utfall och förvirrande infall.

Fyra timmar senare öppnade Ojoj dörren. En vild sejour på Sundbybergs torg hade försenat min ankomst. Jag blödde från munnen och jag måste ha trillat i minst tre olika hundars skit på vägen. Ojoj stirrade på mig.
- Ojojoj, utropade han och släppte in mig till de glada hundarnas skall.