Används med suspensoarFörra veckans femte dag bjöd på en uppenbarelse. Efter att Ojoj stått naken på verandan och mjauat in höstens första frusna dag så gick han som vanligt omkring och ojade sig över dittan och dattan. Dattan visade sig vara någon form av konserv som rullat under en soffa. Ojojs ångestladdade försök att med sin fallfärdiga hundraåriga kropp få ut burken roade mig en aning men det var inte det som förträngde abstinensen allra bäst. Gårdagens naturupplevelse lämmnade min själ ingen ro i dess allra med ljusa betydelse. Äcklet över denna ännu legala handling fascinerade mig och lösa planer puttrade som slabbig löksås i landets lunchrestauranger.
Dagen flöt på utan avbrott tills jag förvånades. Det ringde och Ojoj svarade.
- Ja hejsan hejsan.
- Oj då,
- Jaha jaha
- Oooooj då
- Nej nej
- Ja ha det så bra
- Hej hej
Ojoj lade försiktigt på luren, stirrade på mig och kroknade till sitt vanliga själv. Han hasade iväg mot köket men även min ryckiga synapser förstod vad som var på gång. Ojoj är inte alls ensam i familjär bemärkelse. Det vill säga han har en. Familjen verkar dock inte vilja veta av honom. Han stinker väl surt och är besvärlig eftersom han vill ha uppmärksamhet. Trots surstanken är de dock väldigt förtjusta i hans villa som de redan börjat renovera i väntan på att gubbjäveln dör eller stuvas in på någon förvaringsavdelning.
Jag gick bestämt efter honom i köket, greppade armen och ryckte till så att vi stod ansikte mot ansikte.
- Din lilla jävla fitta, skrek jag, harklade mig och spottade honom i ansiktet.
Han log och dimman ur hans ögon försvann. Tårarna rann längs hans fåriga ansikte.
- Tack, svarade han med darrig stämma.
- Håll käften och hämta slagborren, svarade jag och insåg att jag var mäktigare än jag först kunnat ana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar