Mitt höstlov - dag 4

Ett ben ämnat för hundar

Förra veckans fjärde dag presenterade få ändrinar i abstinensen. Jag försökte desperat mastrurbera men ingen lösning trots en hel verktygslåda med hjälpmedel. Trött och besviken sprang jag in i en vägg och domnade tillfälligt bort. Jag vaknade någon timme senare med mysteriet Ojoj böjt över mig. Vem fan var den här människan egentligen?
- Du är en ful ful människa, sa jag till honom.
- Oj oj, svarade han dystert.

Till skillnad från förra gången verkade Ojoj och hans villa inhysa andra gäster förutom han själv och hundar. Badrummet på övervåningen var nyrenoverat, stilrent och känslokallt med fasta duschmunstycken i taket som sprutar ut minst en kubik av det varma som hur behagligt det än är inte botar det varken du eller världen lider av. Jag såg även andra tecken på renovering som jag i mitt antirus inte upptäckt de första dagarna. Ett rum var nymålat i vitt ett annat med blå fondvägg. Det saknades en familj. Eller mer korrekt, det planerades för en. Ojoj är säkerligen över hundra och har knappast något krut kvar till artilleriet. Honom kunde jag utesluta och jag gjorde så. Min nikotinlösa plåga tvingade mig till annat.

Dagen innan hade jag med hjälp av kalsong, inkontinensskydd och annan utrustning producerat en liten men potent flaska löptikssaft att roa mig med. Allt mer sällan konfiskerar man ärtrör på frititsgårdar runt om i Sverige men Ojoj hade en sådan anakronism till galge och jag tillverkade mitt vapen. Med hundens hormoncoktail, hushållspapper, ärtrör och vansinne begav jag mig ut till det friluftsområde där falska drömmar om evig ungdom far fram över stock och sten.

Mitt offer blev en kvinna vars äggstockar inte var helt färska men ej heller fullständigt uttjänade. Fokuserade, arga steg för att glömma sin barnlöshet dundrade hon fram med sin icke rasrena men stora fyrbenta kompanjon. Jag gömde mig mot vinden, fuktade hushållpappret med hormonerna och rullade en liten men effektiv kula. Jag kunde höra flåset närmade mig. Jag sköt första skottet på en tallstam snett framför löparna. Den normalt loja hunden ryckte till av ljudet och växte av lukten. Aldrig har jag sett en sådan förvandling. Från att makligt blicka i marken till ett högt huvud, tassar som spikar ner i marken, orubblig, fast och erekt. Endast en liten darrning på pungen rubbade bilden av denna staty.

Efter vittring for hunden iväg med den överraskade matten i släptåg. Hon föll och drogs av djuriskt våld fram mot tallen. Jag sköt ett nytt skott, nu i motsats riktning och hunden vände blixtsnabbt. Kvinnan i andra ändan kopplet vägrade släppa taget och verkade bedövande chockat för att yttra några protester. Fort, för att hålla tempot uppe sköt jag en ny dränkt papperskula lite längre bort in i skogen. Jag hörde en dov knack och ett stön när besten dragit sin förare med huvudet före in i en sten.

Efter ett tag blev hunden alltför förvirrad. Jag hade träffat för många tallar och besten stannade till på stigen och vädrade. Bredvid låg den blonda kvinnan iklädd åtsittande funktionsplagg. Hon blödde från huvudet och näsan. Medan hon mörbultad tittade upp mot himlen letade hennes hand efter sin hund. Hunden reagerade och började ivrigt slicka sin matte över kroppen och i ansiktet. Penis började sticka ut och hunden satte igång att jucka mot kvinnans pelvis. Kvinnan började gråta medan hon tog tag om hundens huvud och kysste honom på pannan. Hon knuffade bort hunden och drog med frånvarande ögon bestämt ner sina svettiga byxor till vaderna och hunden kastade sig in mellan hennes ben. Penis sköt ut ur sin gömma och äntrade ett ensamt men modernt välansat kvinnokön. Kvinnan stönade snurvlande och hunden gjorde det hundar gör.

Det vore fel att säga att jag blev chockad, har man jobbat som fritidspedagog blir man sällan överraskad. Jag får dock erkänna att jag blev förvånad över hur ensamhet och djuriska lustar kunde ta sig uttryck på en stig i skogen. Jag hade nästan glömt bort min abstinens. Bilden av ett förtvivlans samlag var kanske värt mer än jag trodde.