torsdag 15 november 2007

Varför gör inte folk som man säger?

En imbecill är på sitt sätt en bacill


Världen är befolkad av imbeciller. David är en av dem när han svarar på det här. Hur svårt kan det vara att få en färgglad annons för cyanid och/eller en meter lång dildo? Två saker som mänskligheten längtar efter allra mest.


From: David Oscarsson (david.oscarsson@adoperator.com)
Sent: Thursday, November 15, 2007 11:44:11 AM
To: Theresias Lidbom (theresias.lidbom@hotmail.com)

Hejsan Theresias!

Vi jobbar för fullt med att få in nya annonsörer, så att reklamen ska passa våra publicister så bra som möjligt - tills vidare kan du via ditt användarkonto blockera de annonser du inte vill visa, så att du förslagsvis endast visar reklamen för underklädesbutiken.

Maila bara om det är något annat.

Med vänliga hälsningar
/David

4 kommentarer:

Tommy sa...

Tryck dit honom hårt... imbecill'n!

Du är vad du äter sa...

ha ha ha ha... fy fan va roliga 2 första inläggen var. Var bara tvungen och lämna en kommentar. Fortsätter det så här så blir det en "favvolänk" på min allt-i-allo-blogg. Den här bloggen passar inte in bland min "bra hälsobloggar"-lista... även om en penispumb kan vara bra för hälsan

Aslan sa...

Vad du är för någon vet jag inte, men du lär i alla fall vara en människa med rygsäcken full av elände som du varit med om tidigare. Jag beklagar! Man vill ju vara nån va? Går det inte på ena då på andra sättet, bara man kan göra ett litet avtryck i livet så att folk märker att en finns. Du vill bli sedd som alla andra och gör bokstavligt VAD SOM HELST för det.
Jag bläddrat ända hit och tyckte det kunde vara värt med ett kommentar som vad jag känner när jag sett det du lagt möda på att skriva ner och få uppmärksamhet för.
Men du! Du är värd mer än så! Du kanske tror att ingen på vår jord såg dig, önskade att du fanns, men en finns: själva skaparen som du inte vill veta av men som trots detta söker dig. Han vill ha dig tillbaka. Han vill visa att du trots ditt liv här och nu är välkommen hos honom. Just för att han har en plan för ditt liv. Sök honom. Gör du det, då finner du! Välkommen hem! Guds ambassadör!

före detta sa...

Som barn blev Magnus Flodin misshandlad av sin styvfar. Och i 14 år styrde heroinet och den organiserade brottsligheten hans liv.
Men vägen ut ur mörkret, den organiserades av Gud.

Om man undrar hur en pånyttfödd kristen ser ut så är det nog så här. Det bokstavligen strålar om Magnus ansikte. I alla fall när omvändelsen har skett efter ett så nattsvart mörker som det Magnus vandrat igenom. För nåden blir större ju mer man fått förlåtet.
- Titta här, säger han på behaglig västmanländska och tar fram två legitimationer.
Det ena är från den gamla onda tiden. Det andra från den nya goda. Den gamle Magnus ser faktiskt äldre ut, mer spänd och mycket hårdare. Den nye ler avslappnat och befriat.
Trots att vi sitter med facit i hand är berättelsen om uppväxten och ungdomstiden svår att lyssna till. Magnus rekapitulerar en barndom där hans styvfar ständigt gav honom stryk och där han tvingades att bo i källaren med hundarna. När den hunsade pojken äntligen fick mod att anmäla misshandeln till de sociala myndigheterna var det styvpappans jaktkamrater som kom.
- Det blev inte mycket resultat av den anmälan. Den fysiska misshandeln ändrade form till slag under fötterna med pinnar, så att det inte skulle bli några blåmärken, berättar Magnus med ett imponerande mått av saklighet.

Ungefär vid den här tiden berättade en av de äldre systrarna att styvfadern inte var Magnus riktige pappa, vilket han hade trott. Den biologiske fadern hette Rolf och bodde numera med sin nya familj i Dalsjöfors utanför Borås.
Magnus fick träffa sin pappa, som tidigare varit alkoholist men som fått hjälp att sluta och dessutom blivit kristen. Det blev en positiv upplevelse, men det allra bästa var mötet med faderns nya kvinna Eila. I dag är det henne som Magnus ser som sin mamma.
- Hon är underbar, säger han.
Magnus fick lov att flytta ner från västmanländska Ramnäs till Dalsjöfors och stannade hos sin pappas familj i ett år. Under den tiden var han med dem i kyrkan, där han blev frälst och lät döpa sig. Allt var bra, men en dag blev han osams med sin pappa och flyttade därför hem till sin biologiska mamma igen.

Nu började det gå riktigt fel. När Magnus firade sin 15-årsdag blev han erbjuden sin första spruta heroin och efter den var han fast. Vid det här laget hade han dess-utom blivit en hejare på Kung Fu, och det skyddade honom visserligen från styvfaderns nävar, men samtidigt blev kampsporten och heroinet en väg in i kriminaliteten.
- Det rörde sig om grov organiserad brottslighet, säger Magnus.
Åren rullade på. Vintern 2001 flyttade Magnus och hans dåvarande fru söderut, ner till pappa Rolf och mamma Eila. Trots allt som hänt hade han fortfarande kvar sin tro och någonstans kände han att i pappans familj, där fanns tryggheten.
Trots det var det fortfarande en bit kvar till det nya livet. Magnus försökte få hjälp, men det gav inget större resultat.
- Men nu blir det intressant, för här börjar Gud gripa in, säger Magnus entusiastiskt.
- Under lite märkliga omständigheter fick jag en ny socialassistent. Han jobbade egentligen inte alls med drogmissbrukare, men var kristen och han förstod dessutom att jag verkligen ville sluta med heroinet.

På Luciadagen 2004 kom Magnus till Torpahemmet i Jönköping, en del av LP-verksamheten som bedriver missbrukarvård på kristen grund. Den första tiden av avgiftning var fruktansvärt jobbig och personalen tvivlade på att han skulle stanna kvar.
- Men det gjorde jag. Det är den här Jesus, han gör en viss skillnad. Han gör all skillnad i världen, utropar Magnus och spricker upp i ett jättestort leende.
En dag fick han ett samtal från polisen där han blev kallad till förhör. Strax efteråt kom hemmets föreståndare Simron Schenberg spatserandes förbi och sa bara: ”Man måste lämna allt” och syftade på vad man behöver göra för att följa Jesus.
- De där orden gav mig ingen ro och på kvällen tog jag fram ett sim-kort med alla telefonnummer till mina gamla kontakter och så bröt jag sönder det och ropade högt ”Jesus fräls mig från mig själv!”
- Nästa dag ringde polisen och sa att jag inte behövde komma till det där förhöret. De tillade också att så länge jag inte gav dem någon orsak att söka upp mig så skulle de låta mig vara ifred.
Vid ett tidigare tillfälle hade Magnus fått samma besked från ett annat håll, när han i ett kritiskt ögonblick räddat sin chef inom den kriminella organisationen.

Gud hade skapat en väg ut och Magnus var inte sen att slå in på den. Det resterande halvåret på Torpahemmet ägnade han åt att diska, lyssna på inspelade predikningar, läsa Bibeln och be. Vid ett tillfälle stod han och ordnade med blommor och fick bibelstället Hosea 4:6 i huvudet. Magnus blev irriterad på att han inte visste vad det stod där och slog upp versen som börjar: ”Mitt folk går under i brist på kunskap.” Stycket handlar om präster som ägnar sig åt avgudadyrkan i stället för att ge sina liv åt Gud och Magnus kände genast att han var kallad att bidra till större kunskaper om Guds ord.

Efter Torpahemmet gick han en bibelkurs på Viebäcks folkhögskola i Nässjö. Magnus, som då var nyskild, blev där oväntat förälskad i sin Anna, som nu är hans hustru. Nu bor de tillsammans i Alingsås och Magnus har dessutom fått fast jobb som personlig assistent. Livet är härligt, men han längtar samtidigt efter att helt få leva ut sin kallelse. Helst skulle han vilja bli lärare på någon bibelskola.
- Bibeln öppnar sig ännu mer när man har djupare kunskap, säger han.
Med sitt eget liv som klangbotten vill Magnus understryka att Bibeln aldrig får brukas för att bildligen slå varandra i huvudet.
- Den får bara användas till att hela och upprätta människor, annars ska den inte användas alls, säger han med eftertryck.