Mitt höstlov - dag 2

Theresias Lidbom - en bättre klassiker

Herr Ojoj. Han bor i något som bäst kan beskrivas som en stor villa i behov av målning. Det hela är ett mysterium. Ojoj säger aldrig något annat än ojoj och ändå är omgivningen förvånadsvärt välordnad. Hundarna skiter för det mesta utomhus och uppenbarligen lämnar någon förnödenheter i skafferiet. Det är även städat. Tidningar i tidningsställ, vägguren går rätt och inte en trasig glödlampa. Jag träffade honom första gången för ett par år sedan. På polisradion hörde jag hur några ungdomar kastade sten på fönster ackompanjerat av hundskall och luftpistolssalvor. Jag vet inte varför men jag bestämde mig för att åka dit. I sämsta fall kunde jag i alla fall förstöra tändlåset på några mopeder. Missfostren var borta men på tomten yrade Ojoj omkring och ojade sig. En avskyvärd människa och efter att ha spottat honom i ansiktet bestämde jag mig för att stanna en vecka och äta upp mig. Nu hade tillfället kommit åter.

Efter min dramatiska entré dagen innan gav denna gråhåriga åldring i nätbrynja och långbyxor mig en lavemang. Nyckeln till handfängslet hade jag, för att säkra dess framkomst, helt enkelt svalt. Fortfarande iklädd poncho satte jag mig över ett durkslag och lät det rinna.
- Ojojojojdå, utropade Ojoj när det skramlade till i durkslaget.

Fri från bojor och nedsölade kläder envisades Ojoj med övertydliga gester att jag skulle bada. Under svordomar och lättare våld lät jag mig ledas till ett badrummet på övervåningen. Det var nyrenoverat. Uppenbarligen måste det bo en annan familj här trots att jag inte sett röken av någon annan. Abstinensen gjorde mig aggresiv och paranoida tankar slogs ur huvudet. Dök en annan familj upp fick de också bli mina slavar. Bajset rann av mig under den tjocka strålen och hela den lyxiga renoverade miljön påminde mig om den där gången när jag på spa i Estland engagerade landets rörmokare på grund av en igenspermat poolfilter.

När min säd och min skit runnit ner i golvbrunnen slog jag sönder ett par dörrar och skrek av mig abstinensens smärta. Hundarna började skälla och yla och jag ylade tillbaka. En hundjävel hade uppenbarligen mens och gick omkring och droppade. Det tillkom även ett satans massa fittslickeri som inte verkade störa Ojoj när vi åt upptinad ärtsoppa senare den kvällen. Den andra hundjäveln var någon slags golvmopp, omöjlig att se i vilken ända skit åker in och i vilken skit åker ut. Men moppen själv verkade känna till skillnaderna och menade bjäbbande att jag skulle stoppa ärtsoppa i den änden där skit åker in. En fotbollsspark senare verkade den ha ångrat sig.

Mensmonstret gav mig ett kort moment av klarhet. En liten droppe diskmedel i den skitiga kastrullen jag kallar hjärna födde en idé. Det finns ett löpspår inte allför långt härifrån där sportiga kvinnor och män i hopp och tro om att de överlever sin femtioårsdag rastar sig själva och sina sällskapsslavar. Dessa manliga sällskapsslavar dras till lukten av fittslickande tikar. Det kan bli ett härligt spektakel när någon Rottweiler drar en stackars matte eller husse medvedslös över skogsspåren. Men hur i helvete ska jag extrahera kåtjuicen? Som så många förr. Man kan aldrig vara utan tamponger och läkarsprit. Kunde Ojoj?