Livmoderblues

Wake me up before you go go

Förra helgen hände något som fick mig att fara mycket illa. Ännu en gång hade jag övertalats att träffa en sugga över en bit mat. "Dejt" som mina vidriga kollegor kallar det. Påtvingad middagsritual med eventuell utlösning kallar jag det.

Det var en blond liten sak som konstant så sockersött fnissade åt absolut ingenting när vi åt någon transfettsladdad grisföda. Hennes uppmärksamhet och förvridna fantasi föll mest på saker som var gulliga och påminde om djur. Ett pommes frites liknade visst en sälunge
- Men ååååhh va söööt......

Jag höll på att bli komplett vansinnig men dövade paniken med starköl och whiskey. Ingenting denna petita blondin sa hade någonting med någonting att göra. När hon byggt en liten djurfarm av pommes frites som skulle dricka ur ketchupsjön var måttet rågat. Jag mådde så illa att jag var tvungen att gå på toaletten. Där slog jag huvudet i kaklet ett par gånger för att återfå min mentala bäring. Något var tvunget att ske.

Väl tillbaka i utfodringsbåset synade jag hennes bröst och deklarerade högljutt.
- Jag vill knulla dig. Hårt och länge. Sedan ska jag komma i ditt ansikte.
- Men ååååhhh raring, ska vi gå?

Här kollapsade min tankeapparat fullständigt. Jag började få olika muskelryckningar och fick svårt att prata. Det var en så oväntad respons att all logik sattes ur spel. Allt jag någonsin lärt mig var fel. Jorden var faktiskt platt och byggd av trolldeg.

Hon fick leda mig ut och en taxiresa senare stod vi framför hennes förortsdörr. Jag hade nu börjat återfå talförmågan men var än så länge begränsad till udda grymtningar. Penis tog över och jag tryckte mitt pelvis mot hennes och körde in tungan mellan hennes glansiga läppar. En kvart senare låg vi i hennes säng och saknade de flesta av våra klädesplagg.

Nu hade min hjärna återgått till normal verksamhet och jag ämnade förverkliga mina hot. För att sätta igång savapparaten och göra inträdet smidigare satte jag igång att suga på hennes bröst. Då inträffar shock nummer två.
- Vill du ha lite mjölk nu , säger hon på det allra raraste bebisspråk.
- Vill du mjölka mig lite grann, fortsätter hon med en treårings röst.

Det var förvånande men eftersom det mesta av mitt blod lämnat huvudet och farit ner till befruktningsapparaten kunde jag utan problem greppa denna skruvade vändning. Jag svarade helt enkelt jakande på frågan och satte hårdhänt igång att mjölka suggan. Nu blir hon vild av åtro och tar mig på penis.
- Oj, va len å hård du e.
- Vad ska man göra med en sån hära?

Hon börjar fingra mig runt analöppningen.
- Är du en liten bebis?
- Är det här din lilla stjärt?

När jag lyckats slita ifrån hennes fingrar från mitt rövhål, greppade jag tag om trosorna. Då tar det stopp. Min penis skrek av frustration. Det skulle alltså inte bli något. Hon blödde från fittan vilket kvinnor gör. Själv refererade hon det på bästa bebisspråk som "messy" men jag antar att det betydde blod.Hemma med värkande pung kunde jag inte sluta tänka på henne. Dagen efter skickar jag ett textmeddelande och får svar. Föga förvånande är jag "sööööööt". Sedan hör jag inte av henne alls. Jag ringer, ingen svarar. Jag skickar meddelanden, ingen svarar. Hon är som bortblåst.

Sedan händer något lika delar märkligt och avskyvärt. Jag börjar oförklarligt gråta. Strömmar av saltvatten och snor. Jag saknade henne, jag ville vara hennes lilla bebis. Trots att suggan uppenbarligen var fullständigt skogstokig så längtade jag så det värkte. Efter ytterligare en dag förstod jag varför. Aldrig någonsin har jag varit så nära att hitta hem till den livmoder som så bryskt och ondskefullt kastat ut mig som ruttna rester från en skaldjurskväll. Det var en kittling från världens enda trygga plats. Platsen ingen vill lämna och alla vill återvända till.


Epilog:

Mitt tillfälliga svagsinne var just tillfälligt. Jag avskyr det äckliga lilla ludret. Några rökande tonåringar utanför Vasalundsskolan fick en femhundring för att ordna lite klassisk nätmobbning. Så saken är, för min del, ur världen..