Kultur

Knappast kuk, mest inget alls

Ruttet kött. Fotsvamp. Det är med lågt hängande huvud som jag blir tvungen att erkänna. Jag läser en del av den smörja som skrivs på det så kallade internätet. När avskyn har lagt sig, skvätts iväg med en sorglig klick sperma och landat på mina sura lakan så behövs förströelse. Jag behöver bensin. En domedagsmaskin behöver kraft och ilska.

Lyckligtvis så existerar det överbemannade överbetalalade kulturredaktioner. Pelle Andersson på Aftonbladet väcker min vrede. Vilket as, vilket fantastisk obetydligt jävla as. Skriver gör kadavret också men det kan knappast kallas text. Det är mer som skallet av en liten knähund som ivrigt bjäbbar innan husse bestämmer sig för åka till farbror Spruta.

Jag kommenterade det värsta bjäbbet och frågade om vi skulle slåss. Jag hoppas han svarar.