Så här såg det inte ut i morseJag vaknade i en kallsvettig fosterställning med låsta käkar. Efter fem minuters blinkande tittade jag försiktigt ut genom de neddragna men lätt vinklade persiennerna. Inte en polis. Inga män klädda i vitt. Inga avspärrningar. Kanske hade jag bara drömt alltihop. Råttan, kärringen, mitt förlorade arbete var eventuellt bara en obehaglig fiktion skapad av mitt förvirrade inre.
Det var det inte. I min kalla hall låg en lapp från bostadsrättsföreningen. Tvättstugan var stängd och ansågs vara en brottsplats och all form av tvättning kunde göras i grannhuset. Jag gick igenom hela gårdagen men kunde inte få till att jag mördat någon. De vill sätta dit mig de asen. Dags att packa ryggsäcken. Underställ, en kniv, konserver, elddon och lita andra verktyg.
Innan jag lämnade lägenheten kunde jag inte låta bli att tänka: Är inte Leif Pagrotsky jävligt kort ändå?
Mornar är märkliga.
Det var det inte. I min kalla hall låg en lapp från bostadsrättsföreningen. Tvättstugan var stängd och ansågs vara en brottsplats och all form av tvättning kunde göras i grannhuset. Jag gick igenom hela gårdagen men kunde inte få till att jag mördat någon. De vill sätta dit mig de asen. Dags att packa ryggsäcken. Underställ, en kniv, konserver, elddon och lita andra verktyg.
Innan jag lämnade lägenheten kunde jag inte låta bli att tänka: Är inte Leif Pagrotsky jävligt kort ändå?
Mornar är märkliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar