torsdag 25 oktober 2007

Bambi smakar stål

Mod F1 med Pride-bakgrund

Ska man jaga ordentligt är det mycket viktigt med ett bra vapen. Mitt val; en svensktillverkad kniv med svartfärgat blad. Reflektioner, visserligen en poetisk kommunikation mellan månen och ett blad i rostfritt stål, kan vara förödande för kvällens måltid. Det vill säga den uteblir. Det finns många sätt att jaga på men endast ett riktigt. Naken med kniv. Jag hade därför strippad och smort in mig i en tub O´hoj-sås. En socker och chokladbaserad smörja som jag allt för väl känner till från mina dagar på Ekorren. Nåväl, såsen anpassade mig till mörkret och 23:45 stod jag osynlig och vädrade utanför stugan.

Förortens tulpanjägare var in närheten. De är alltid i närheten så jag begav mig in i skogen. Kylan svalkade min stadiga puls. Kontrollerad ångande andningen, försiktigt sätta det ena benet framför det andra och lyssna. Lyssna, lyssna, lyssna. Kraften från en 190 000 år lång tradition är mäktigt i ordets mest kraftfulla betydelse. En rå granitfast styrka som tjockbollen, Jan "manikyr" Guillou, aldrig någonsin upplevt med ett gevär.

När klockan närmade sig en halvtimme efter midnatt fick jag vittring och kunde även höra hur troligtvis minst två rådjur rörde sig i mörkret. Nu gällde det att vara jävligt stilla och hoppas att de skulle komma min väg. Att försöka närma sig var försent. Rådjur har bättre hörsel än jag är smidig resonerade jag och pressade ryggen mot en tall. Greppet runt kniven var fast.

Jag kunde se dem i min ögonvrå. En mor med sitt barn från i vår smög fram som skuggor i månljuset över den barrtäckta marken. Som alla jagande organismer siktade jag in mig på den svagaste individen. Lilla Bambi skulle aldrig få uppleva vintern. De kröp upp snett bakifrån, modern först. Jag höll andan medan hon passerade och mitt offer kom närmre. En och en halv meter ifrån var det dags. Det skulle inte bli ett bättre läge. Jag kastade mig fram över Bambi med vänster hand försökte jag fånga halsen medan jag med höger tryckte det decimeterlånga bladet i den övre delan av torso i hopp om att träffa hjärtat. Med armen runt halsen och mina ben runt Bambis bakben drog jag ner henne på marken. Jag tror kniven träffade men döende djur visar ofta en märkvärdig vilja att leva så jag höll fast Bambi med alla mina krafter och försökte undvika att få ögonen punkterade av av hennes små horn. Bambi frustade och ett blodigt skum sprutade ur munnen. Ett par minuter senare var det över. Modern kunde jag inte längre se men jag hörde hennes oroliga stampande en bit bort.

Bambi blev en bra måltid. Jag tog endast de finaste delarna, det fanns mer kött än jag behövde. Räven fick resten. Sex timmar senare vaknade jag naken på soffan. Det stank chokladsås och koagulerat blod så jag tvättade av mig. Absolut ingenting kan gå fel idag.

2 kommentarer:

JakeTheSnake sa...

Nej, nej, nej. Använd en långsmal filékniv. Hugg snabbt och djupt mot levern, njurar och tarmarna. Offret kommer sakta dö av inre blödningar och det finns inget sätt att stoppa dom.

Theresias Lidbom sa...

Jag prövade en filékniv förra året när jag jobbade hos djurskyddmyndigheten. Utav flera orsaker håller jag mig till F1.