söndag 3 juni 2007

1000 nördar som förtjänar att dö

Igår unnade jag mig en konsert på, no shit, konserthuset. Stockholms philharmoniker spelade musik från dator och tv-spel. I min ungdom fann jag mycket nöje med att dra en spak fram och tillbaka för att få ett par pixlar att flyga över skärmen. Numera har jag bytt hobbies. Jag runkar en del och tillfogar mig själv smärta för att tillfälligt förtränga livets jävliga plågsamhet.

Nåväl. Alldrig förr har jag sett en sådan Bedrövlig samling människor. Pubertetsspermier och tjockfula fläskberg i kläder som väl är tänkta att uttrycka någon form av personlighet men egentligen bara uttrycker att man är en ledsam ursäkt för en människa. Några hade till och med ynglad av sig och prackade på sin hopplösa livsstil till de oanande små. Tvångskastrering är ett ord som dök upp under kvällen flera gånger än en.

Det blev en fruktansvärd tillställning och i två timmar satt jag och drömde talibaner med en stor bomb riktad mot philharmonikerna och deras publik. Det enda som skänkte mig någon form av tröst var projeceringen på flöjtspelarinnan. Dom hade videoskärmar i taket och hon syndes på dem mer än de andra. När kvinnor spelar flöjt ser läpparna ut som en utochinvänd fitta. Detta och hennes strumpbyxor gjorde mig mycket upphetsat. Mitt under denna plåga satt jag och fantiserade om att stoppa lemmen i hennes rövhål och sedan i hennes mun ackompanjerad av gråt och den där okristligt feta karln på tuba.

1 kommentar:

Anonym sa...

I OCH FÖR SIG så stavas det "filharmoniska", men eftersom hjärnan bakom inläggen är analfapet kan det förlåtas. Men det går inte undvika att läsa "Pil-harmoniska", eftersom det är oftast så svenskar av den äldre varianten uttalar "ph"( /f/). Det heter till exempel Doktor /pil:/ istället för Doktor "/fɪl:/".

Med den här kommentaren vill jag egentligen säga att det okej med felstavningar. Det, storhetsvansinne och småperversa flöjtist-fantasier kommer med åldern.