onsdag 27 juni 2007

Djävulska badföräldrars underbara tortyr

I helgen som var bestämde jag mig för, att i min undersökningen om mänsklighetens degenerering, besöka en badstrand. Efter en timmeslång resa, i en överhettad svettångande kollektivkonserv, ut till det som förut var landet men nu har blivit en förortens vilda väst. Ekologiska paradis som har blivit gigantiska järnaffärer där misslyckade hemmafixare letar mutter och cirkelsågar för att försöka glömma smärtan, hemorrojder och sina obefintliga sexliv.

Bussresan kan bara beskrivas som ett litet helvete fullt med fläskberg i för små hattar som greppar solparaplyer och kylväskor. Lobotomerade svin som dricker hamburgerdressing ur medtagna PET-flaskor och försöker nå sina konstant kliande skrev. Det var ett litet helvete som ersattes av ett stort. Badstranden. Fettmassan som förut hölls kontrollerat på plats släpps nu oansvarigt lös och smälter ut över sanden. De proppar sina acne-angripna ansikten fulla med fryst processad komjölk och rullar mot vattnet. Avkomman släpper de lös att fritt pissa och skita vid vattenlinjen.

Vissa utav suggorna och galtarna tycker uppenbarligen inte det är tillräckligt att låta sina kultingar skrattande rulla runt i sin egen avföring utan har tänkt ut en förvånansvärd och fruktansvärd subtil form av tortyr. För att unvika den naturliga solen så är vissa spädgrisar iklädda helkroppskostymer av plast. En tre-årig hon-kulting stapplade apatiskt fram och tillbaka i en turkos helkroppstextil. Den matchades med en likadelar hiskeligt ful och plastig två nyanser lila plastmössa men hängande öronlappar.

Denna kondomliknande sparkdräkt har för evigt dödat varje möjlighet att detta barn någonsin kommer sluta med välling i nappflaska. Vattenskalle, ensamhet och utanförskap är det enda man kan se i hennes kristallkula. Suggan och galten är det elakeste som vandrat jorden. Jag fascineras och ryser på samma gång. Detta och hjälmen kultingen måste ha på sig när hon gungar bekräftar bara det vi alla vet men inte vågar erkänna. Det går åt helvete och lika bra det!

Inga kommentarer: