Vem kan anklaga en man som letar efter lite nöje en kväll efter dagens bedrövligheter som kofösare på uppfostringsanstalt för sexåringar. Det går naturligtvis inte så därför begav jag mig till kulturerotikens kyrkogård Stadsbiblioteket för att gömma några obetydliga Mankellromaner till stort förtret för Birkenstockförsedda sluskar som behöver krydda sina vattenbleka liv med lite spänning. Numera kan man hitta prettoproppen Mankell bland några olästa tegelstenar om EU:s jordbrukspolitik.
Förvånande nog verkar de vanliga torrfnasiga bibliotikarierna vara förvisade till förortens obesökta litteraturhallar. Förut kryllade det av bleka kvinnor utan kosmetik, urtvättade kjolar, knästrumpor och glasögon som är minst tio år för gamla för allt som kallas stil, mode eller bara god smak. Kanske försöker Stadsbiblioteket förvalta sin image och erbjuder gör-om-mig-till-lite-mindre-dålig kurser? Nu finns det bara en kvar av den gamla skolan. Man kan höra hennes knastertorra köns knirrande knarrande när hon sveper över golvet. Hon lämnar smulor efter sig och jag svär jag såg en vilsen sparv flyga in under hennes rödbleka kjol för att inreda sig ett torrt och varmt rede. Smulorna bildar ett snigelspår från facksal fyra till facksal två. Är smulorna bara en biprodukt från hennes sparvkoloni eller är hon rädd att gå vilse? Jag spenderade en kvart åt att ponera om det fanns något annat än ett innehållslöst liv att hitta tillbaka till. Jag kunde inte komma på något och åkte hem för en session strypronk att förtränga denna gråa scen med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar