Igår var en plåga men som vanligt lyckades jag med sublim kreativitet skänka mig själv en del förnöjelse. I ett köpcenter blockeras ingången av snurrdörrar. Ett tortyrredskap där man tvingas sakta in och i värsta fall stängs in med illaluktande as i alldeles för många sekunder medan man blint stirrar in i glasväggen som sakta rör sig framåt. Till slut når man insidan av köpcentret med känslan av lättnad och äckel. Ungefär som att födas rätt ut i en väl använd kattlåda.
Denna gång hade jag tur i oturen. En rullatorburen vandring mot döden delade utrymmet mellan de två glasskivorna. Vad är sådana spökens värsta mardröm? Ohyffsat ungdom som stjäl deras pensionspengar och bryter lårbenet av dem. Sagt och gjort, ge folket det de vill ha. Möt rädslan kärring, möt rädslan, tänker jag medan jag stoppade hälen mot den bakre glasväggen och således stoppar den långsamma snurrdörren. Hon vänder sin krokiga lekamen med händerna fastklamrad i rullatorn.
- Nu jävlar kärring, nu har du ätit din sista sås och potatis, säger jag med uppspärrade ögon och ett diaboliskt grin.
Det som sedan utspelades förvånade mig. Spöket släppte rullatorn och började med fissions-energi krafsa sina små klor mot glasrutan framför. Gapandes, skrikande, vilt gestikulerande försökte hon med sina sylvassa klor skära ett hål i glaset. Utav ren förvåning släppte jag hälen mot det bakre glaset så kärringen kom ut. Rullatorn stod kvar medan hon sprintade upp för en rulltrappa fortfarande skrikande med händerna över huvudet.
Ljuger kärringar om sina krämpor. Hur annars kunde en sådan fysisk manifestation ens äga rum? Ett obehag spreds i min kropp. Kunde jag vara Jesus. Har jag helat henne? Eftersom gud inte finns gjorde det här mig mycket illa och konfunderad.
Jag fick inga svar men lugnade mitt sinne genom att diskret gå och spotta på olika matvaror på Coop Konsum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar