lördag 16 juni 2007

Därför måste civilisationen gå under

Köpcentret, en lördag klockan elva. Jag möts denna bistra dag av en kakafoni producerat av små fulländningar till idioter. Med giriga ögon, kladdiga okontrollerade tentakler till armar och händer rycker de, kladdar de, fingrar de på allt som glänser. De bildar tillsammans sina rödflammiga upphovsmän och kvinnor en näst intill openetrerbar mur. Denna dag tigger den kortväxta massan efter otjänligt föda exklusivt serverat av ungdom med hudproblem. Burger King kallas denna gourmandernas farsot. De vuxna går välvilligt sina barn tillmötes i hopp om att deras små outvecklade artärer slammar igen precis som hos dem.

Detta vidriga skådespel får mig att må mycket illa och jag blir tvungen att sätta mig ner i någon slags samlingsplats för frossande pygmeér och deras längre motsvarigheter. Runt omkring mig sätter smutsiga bullar av brosk och kött i sig friterad potatis. Allt under glada tillrop, tjatter och olidligt gnabb. Fingrar som tafsar och kladdar och tafsar och kladdar, tafsar, kladdar, tafsar, kladdar, kladdar, kladdar och tafsar. Bordet bredvid mig ockuperas helt plötsligt utav en man för gammal för att leva. Dithjälp utav en grupp barn uppenbarligen för unga för att vara hans i direkt nedstigande led. Barnen springer glatt iväg för att hämta skulor för en session gödning. Den halvruttna mannen gör sitt för att bidra till kompositionen av sockerhöga skrik, skratt och gråt. Han hostar något infernaliskt, gubbjäveln håller på att dö och besitter så lite vett att han inte kan låta bli att spy ut sin ruttna mjältbrand vid varje hostning.

Gubbjävelns hostningar bildar en bastrumma till hundratals ljusa skrikande stämmor. Jag fick panik, reste mig och sprang in på biblioteket. Mumlade något till torrfittan/bibliotikarien och satte mig sedan att runka på den helt öde barnavdelningen.

När mina sinnen funnit en någorlunda ro förstod vad jag just upplevt. Mänsklighetens avloppbrunn koncentrerad till ett hörn för gödning. Det finns ingen möjlighet att detta kan överleva. Det gav mig sinnesfrid.

Inga kommentarer: