onsdag 29 augusti 2007

Tre meter Afrika ger muskelspasmer

Spasmernas ursprung


Mot alla mina protester låter mina avskyvärda kolleger lura iväg mig till ett så kallat "gym". Suggorna hade enklare sprungit av en cellulit genom att hänga en tunnbrödrulle framför deras geggiga näsor. Men nej. Det ska till ett besök på svettpalats iklädda någon trikå som får lycratillverkare att be till högre makter att skiten ska hålla träningstimmen ut. Ensama kan de naturligtvis inte gå heller utan förpestar sin omgivning tills de med stilla vrede resignerar och följer med.

Så stod vi där. Tre suggor och jag. Under tjitter och tjatter bildades en mindre konferens med uppgift att fatta beslut om vilken form plågan skulle ta. Plågorna kallas Powerbox, Poweryoga, Powerpilates eller annan valfri gymnastikform med prefixet power. Konferensen fattade till slut beslut men utan power. Det vita fläsket skulle skaka till Afrikansk dans.

Det finns mycket jag gör för pengar men jag suger hellre av cirka 475 frustande hingstar och sväljer deras kukdreggel än dansar afrikansk dans. Jag vet hur det ser ut när överspända svenskar försöker göra som på kontinenten eller i någon naturlig jävla jungel. Där drar jag gränsen för hur mycket jag kan späka mig själv. Det finns för övrigt bättre sätt att förudmjuka sig på med enkla billiga medel du kan hitta i varje järnaffär.

Suggorna i mitt sällskap tolkade, trots min hästkuksförklaring, det som att jag var blyg. Gott nog, jag bestämde mig för att vända på steken och utnyttja tillfället för lite underhållning.

Hastigt skyndade jag ut ur gymmet till närliggande livsmedelsaffär och sedan tillbaka. Moderna gymnastikanläggningar är till min stora elaka glädje designad för bästa, mesta möjliga förudmjukelse. Så på bästa parkett slog jag mig ner och bevittnade ett tjog bleka stinkfittors hopplösa kamp mot apelsinhud från andra sidan ett brett glasfönster.

När jag satt där och mellanmålade på en rå entrecoté jag hämtat och betalat för ett par minuter tidigare började jag fundera. Den blonda så kallade instruktören såg knappast afrikansk ut. Möjligen en solbränna som vittnade om en charter till Senegal. Den tighta träningstextilen lämnade ingenting till fantasin och jag tyckte mig plötsligt se hennes fitta tala till mig. Den liksom försökte spotta ut den tighta spandexen för att tala tydligare. Men jag förstod vad fittan med sina skavda läppar försökte säga.
- En meter räcker ej, två är bra men tre gör en instruktör.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tjo på dig...
Bitterfittan här...såg din kommentar.
skoj att nån arg jävel fortsätter skriva arga grejer. Ska försöka läsa lite då och då, men har glömt bort hur man gör...
Själv är bloggandet nerlagt numera, lite trist må jag säga.

Vill du kontakta mig finns jag på blodighove@hushmail.com

Theresias Lidbom sa...

Så du är nu mera en stilla resignation. En fitta utan bitter är ingen fitta. Predika mitt evangelium och du skall åter igen bliva fittig och bitter.

Det går åt helvete med allt! Dra åt helvete!

Anonym sa...

Visst fan går allt åt helvete, bara bra att fler inser de och inte lever i blindo. Cynism för evigt.
Lessnade liksom ur när jag blev reggad som ett hot mot rikets säkerhet pga fittexpressen. Men kanske kommer jag tillbaka, argare än någonsin eller så dör jag...

Fortsätt slänga bränsle på skärseleden !