fredag 30 november 2007

Religionskrig 2.0

Årets julklapp tillsammans med Jesus analmyrra


I dessa fredsprocessande tider krävs det bara en idiot att förstöra världens forcerade handhållning. Den idioten är jag. Först hade jag tänkt skicka brevet till Sveriges Muslimska Scouter (SMS), det gick rykten om att de hade ett rimligt lager senapsgas i sin besittning utanför Tumba. Det visade sig tyvärr bara vara just ett rykte så facklan passas vidare till ordföranden i Sveriges Muslimska Råd. Det är nästan för enkelt.


From: Theresias Lidbom (theresias.lidbom@hotmail.com)
Sent: Friday, November 30, 2007 10:49:46 AM
To: helena.benaouda@sverigesmuslimskarad.se

Hejsan,

jag jobbar som städare på Kyrkokansliet i Uppsala och får höra en del grejer. Fy fan vad dom snackar skit om er. Typ jävla skägglurkar och sånt. Weijrud snackade bajs om någon iman och tyckte han såg ut som ett kvinnokön i ansiktet. Inte nog med det så snackas det också om hur Koranen är proppfull av motsägelser och faktafel och Mohammed ska tydligen gilla barn på ett ganska fult sätt.

Ska ni tåla sådant här skit eller? Jag skulle bli skitförbannad. Ville bara säga det.

Theresias

Mår ni illa...

En favorit - fett i varenda artär

... av alla annonser och allt annat som blinkar och skriker framför era tomma ögon. Är det så? Så är det gott. Dra åt helvete. Vi är snart döda ändå....

En lektion i lydnad

Förnedring i rött


Svaret på det här är bättre men fortfarande inte bra. Studera och hitta felen.

Re: Tips på hur du ökar dina annonsintäkter!‏
From: David Oscarsson (david.oscarsson@adoperator.com)
Sent: Friday, November 30, 2007 12:12:02 PM
To: Theresias Lidbom (theresias.lidbom@hotmail.com)

Bäste T!

Jag kämpar som en tok, vördnadsfulle herre. Spara på piskan är du snäll! Om du skulle vara intresserad av banners, så kan du få en kod för att visa sådana. Säg bara till i fall det låter intressant!

Väl mött,

Eder tillgivne David

David Oscarsson
Partner Sales
ADOperator AB

Det svåra i att vara en härförare

Den där hästen är inte riktigt kry


RE: Tips på hur du ökar dina annonsintäkter!‏
From: Theresias Lidbom (theresias.lidbom@hotmail.com)
Sent: Friday, November 30, 2007 11:30:58 AM
To: David Oscarsson (david.oscarsson@adoperator.com)


Hörru du David.

Nu är det så här att jag vill ha ompa bompa musik, skrikiga färger och luftburna negerkukar som flyger fram över MIN JÄVLA HEMSIDA. Jag vill att folk mår ILLA av digitala patogener och Lidl-annonser i fyrfärg.

Jobba hårdare!

T

P.s och vi är fan inga partners. Du är min slav. Glöm aldrig det.


Date: Wed, 28 Nov 2007 12:52:57 +0100
From: david.oscarsson@adoperator.com
Subject: Tips på hur du ökar dina annonsintäkter!

Bästa ADOperator-partner,

Hur mycket man tjänar genom CPC på textannonser påverkas nämnvärt av hur annonsblocket ser ut och var någonstans det är placerat på ens sida. Här är några vettiga saker att tänka på när man lägger ut det:

* I de flesta fallen läser man alltid en webbplats som en bok - man börjar läsa sidan från det övre vänstra hörnet. Det kan alltså vara ett vettigt ställe att lägga sina annonser på.

* Textannonser placerade i närheten av sidans viktigaste material, eller nära menyn där det intressanta innehållet navigeras, genererar flest klick.

* Skrikiga färger som inte överrensstämmer med en sidas övriga design kommer antagligen försämra ett annonsblocks clickrate.

Annat värt att nämna är följande: enligt undersökningar är textannonser de sorters annonser som alltid påkallar mest uppmärksamhet. Möjligheten att tjäna på textannonser är alltså mycket god, så länge man placerar och formaterar dem vettigt!

torsdag 29 november 2007

Brisling i tomatsås

Gung Kustaf, ännu en böckling


Det är så fruktansvärt bedrövligt att jag måste dela denna konserv med så många fula, avskyvärda och korkade fiskar. Jag har aldrig mått så dåligt. Varför straffas jag med världens umgänge? Vad har jag gjort mer än att vara överlägsen? Kan inte flocken hitta en annan herde?

onsdag 28 november 2007

Godnattsaga del 1 av 2

En lite sämre expressionist


Mycket riktigt mådde jag mycket illa. Det hade börjat redan klockan 23:00 igår och även fast jag försökt spara första spyan till morgonen gick det inte att hindra den abstrakta expressionismen som landade i badkaret. Men nåja, vad är väl en spya i badkaret. Tidigt i morse kunde jag raskt glädjas av att illamåendet tilltagit i styrka. Det skulle alltså finnas tillräckligt med smittbärande vätska att kladda ner på tunnelbanans gröna linje och min direktdemokratisk tradition där jag med kärlek för avsky bekänner mitt samhällsförakt på ett oändligt givande sätt kunde fortgå även denna vinter.

På tom mage och med feberfrossa begav jag mig mot Stockholms centrala delar. Ryggsäcken saknade prickigkorvmackor men huserade ett flera flaskor läskeblask och karamellfärg, både röd och grön. Passande nog tog min resa början på röd linje men jag ville till varje pris hålla igen uppkastningen till grön linje. Kring stationen Östermalm finns allt för många som med sjuka resonemang gläds av de rätta virusinfektionerna och jag hade ingen intention att hjälpa någon liten vilsen att nå sin ideala undervikt.

På rullande väg slog jag mig själv för pannan och förbannade mig själv att jag aldrig kommit på den brilljanta idén förut. Vad kunde vara en bättre utgångspunkt för mitt bakteriella korståg än Hötorgshallen? Naturligtvis ingenting och väl där föll jag i ett febrigt lyckorus. Det var bara att kapitulera inför möjligheterna och slå mig själv i tinningen för att jag aldrig gett födsel åt idén förut. Medan jag dunkade mig själv i sidan av huvudet letade jag upp ett lämpligt hörn där jag diskret stoppade vänster lång- och ring-finger i halsen. Eftersom magsäcken saknade frukost och förlorat kvällsmålet dagen innan rann en lagom mängd klumpfri vätska snabbt upp i min handflata. Jag gnuggade in sörjan på händerna och började vandra längs lammkorv och tapenade.

Hötorget klockan 09:30 var ett himmelrike för min mission. Det är tidpunkten innan alla ost-, korv- och fisk-månglare har lagt all sin ost, korv och fisk bakom skyddande böjda glaskivor utom räckhåll för oss på andra sidan. Nu stod det matvaruvagnar med hela rack revben eller något annat snart infekterat livsmedel lite varstans. Med ett barns iver gick jag runt och tog på diskar och varor, klämde på frukt och skakade hand med ett par mustaschprydda köttmånglare för att "berömma" någon jävla kotlett jag aldrig satt hörntänderna i. Emellanåt smög jag iväg för att smörja in händerna på nytt. Som avslutning åkte jag rulltrappa upp och ner ett par gånger och såg till att den svarta rullplasten var rejält insmord innan jag begav mig.

På väg mot tunnelbanan och min huvuduppgift slog det mig att en hel del aktiviteter i mitt liv har handlat om att smörja in saker. Jag kanske borde göra någonting annorlunda i tunnelbanan, det vore kanske till och med rimligt med ett annat konstnärligt uttryck. Grunden var ju med bravur redan gjuten i Hötorgshallen så visst kunde jag väl unna mig en liten utsvävning?

Det kunde jag men jag orkar inte beskriva skiten. Jag är trött och så febrig att kuken gör ont. Så tills i morgon får ni vilsna nöja er med första kapitlet i denna underbart rara godnattsaga. Susselimusseligottis!

tisdag 27 november 2007

Försiktig optimism

Mega, giga, tera - Det finns bara möjligheter


Jag har drabbats av en mycket givande sjukdom. Det bubblar i magen, det kommer gas ur analöppningen och jag mår illa. Två gånger per år kan man med lite tur insjukna i den här kräksjukan. Det är en välsignelse utav många orsaker. Dels rensas kroppen på all strunt man tidigare på året stoppat i sig och sedan öppnas, med läckande mun och skithål, en värld av spännande möjligheter. Redan har febern börjat hålla hand med muskelvärken och jag väntar tålmodigt på första uppkastningen. Tidpunkten är inte optimal. Det är kväll och jag kommer antagligen inte ha ork till att ge mig ut. Förhoppningsvis kan sjukdomens crescendo äga rum i morgon innan lunch. Med försiktig optimism tror jag att åtminstonde 35 till 55 procent av gröna linjens tunnelbanesystem kan vara infekterat redan i morgon eftermiddag.

Det finns få effektivare sätt att lamslå en större stad. Det medborgarens enda egentliga chans att verkligen betyda någonting. En slags direktdemokrati där röstkorten inte bara får uppmärksamhet utav människans alla fem sinnen men även börjar förändra folks liv redan dagen efter. I alla andra storpolitiska sammanhang betyder försiktig optimism att det inte finns en chans i helvetet att någonting någonsin blir bättre. Men i morgon när jag åker fram och tillbaka finns det en ärlig chans att mega faktiskt blir både giga och tera. Det är en försiktig optimism i dess allra bästa betydelse och november kanske inte blir så dum ändå.