Husockupation

Soduko för lögnare

Jag skulle kunnat använda mina tre PET-flaskor med sparat urin på den störda individ som hade mage att med falska diplom titulera sig psykolog. Hon förtjändade det helt enkelt inte. Och jag hade i fredags dessutom en plan.

Utav världens alla rövhål behöver advokater knappast kvala in till högsta serien. De leder den stolt och bekymmerstlöst. Under min tid med den illaluktande professorn lärde jag känna ett exceptionellt avskyvärt pack på Norrmalmstorg. Professorn behövde assistans i patentärenden så vi lärde känna på tok för många slipsar med för mycket gel i håret. En sorgligare grupp homosexuella än de på Mannheimer Swartling får man dock leta efter. Veka arbetsmyror med skinande portföljer fyllda av lögn och anala fetischer ingen vågar stå för och som inte finns representerade i varken förordning eller lag.

För att förebygga skenande och orimligt höga kostnader lånade professorn ut några babianer till deras fredagsorgie. En tradition lika fastmejslad som tacos och tetravin hos barnfamiljer. I egenskap av (på den tiden) primatpedagog var jag tvungen att bevittna åtskilliga tävlingar i hur många Mont Blanc-pennor någon blond sugga med ett ovanligt efternamn fick upp i sin utslitna fitta. Riktigt vidrig blev de när de så kallade delägarna med dam-ur runt lemmarna våldtog en oförstående babian i anus. Allt medan resten av lögnarna applåderade och under glada tillrop hojtade att det var en juridisk gråzon. Apan blev aldrig riktigt sig själv efter det men fick visserligen sista skrattet. Hela böghögkvarteret på Mannheimer Swartling blev till slut stamgäster på Stockholms vårdcentraler i en desperat jakt på potent penicillin.

För att bryta förbannelsen av dåliga minnen bestämde jag att ta över skiten. Lika enkelt som genialt. Efter lunchtid i fredags hällde jag mitt eget urin runt hela kvadraten svinen huserar i. Vid ingångarna hällde jag lite extra av den väl lagrade blandningen. Under resten av eftermiddagen glodde jag på hur de välkammade bögarna sprang ut på fiktiva ärenden. Men när de passerade min gräns hände något de inte kunde begripa. Livegenskapen var subtil men något förändrades i deras ögon. Jag äger nu deras liv och lögner. Åtminstonde i en vecka.

En snabbis

Igår tog jag över en hel byggnad med subtil urinstinkt och piss. Det var roligt och den moderna husockupationen beskrivs senare. Nu är det en underbart misslyckad lördag. Det rycker i förhuden och vinterluften är rädd. Jag känner mig starkare än någonsin. En nyskapande avsky mot er horyngel med som stapplar er fram bokstav för bokstav har fått sin soluppgång. Mögel, korvspad och totempålar. Jag känner stanken av svaghet och tidsfördriv.

JAG JAG JAG. Ni ni ni.

Primal psykologi

Ett tydligt gangbang med afrikanskt tema

Scen: En terapeutmottagning i Alvik. Mager utsmyckning. Ett par hyllplan med olika böcker fyllda med lögn. En schäslong och två fåtöljer ockuperar golvytan.


F: Hur mår du idag?

T: Jag vill ligga med min mor och döda min far. Går det att bota?

F: Nämen Theresias, det där har du ju bara läst i någon bok.

(tystnad)

T: Jag vill ha en kopp kaffe.

F: Vad är det som gör att du vill ha en kaffe just nu? (hon betonar nu)

(tystnad)

F: Vad är det med en kopp ka.... (blir avbruten)

T: (skriker) DÄRFÖR ATT JAG BEHÖVER NÅGOT ATT DOPPA BALLEN I INNAN JAG FULLSTÄNDIGT GÅR UNDER AV TRISTESS, TIDSFÖRLUST OCH DIN MÖGLIGA UPPSYN!

(tystnad)

F: (nervöst) Mjölk?

------------------------------------------------

Jösses. finns det överhuvudtaget inte en psykolog med grimmor på sina stallhästar? Jag äter hellre spik på tvären än låter mig manipuleras av någon ljuverhjärna med universitetspoäng. Nåja en pulverkopp senare fräste jag henne i pruten så furiöst att skiten yrde över korkmattan i plast. Mellan stötarna röt jag att jag aldrig mer vill ha lättmjölk i kaffet. Hon själv roma om hårdare behandling vilket gjorde mig frustrerad. Ungefär som en patient till Doktor Mengele försynt skulle påpeka att han glömt använda griptången. För att få slut på tjafset så ryckte jag loss en fikusplanta ur en ensam kruka och drev på henne värre än kuskar på olympiatravet. Som grand finale tryckte jag in plantan i det rosa och fyllde kaffekoppen min tömning.

Efter att hon druckit upp sörjan satt hon bredbent i fåtöljen med en mindre Hortuskatalog utstickande från könet och började lite skamligt kvittra om vikten av att ge sig hän och att hon behövde tjänstledigt. Hon såg för jävlig ut. Rödsmiskad och täckt i jord, avföring och saker jag inte visste namnen på. Eftersom hon var biljetten tillbaka till mitt arbetet som ledare och pedagog höll jag god ton och la till ännu en akt på detta vidriga skådespel. Hon fick under obegriplig förtjusning slicka mig ren. Det visade sig även vara praktiskt eftersom mottagningen verkade sakna dusch.

Jag lämnade det härjade landskapet och påminde mig själv om att jag hade tre PET-flaskor uring att göra slut på. Mot Norrmalmstorg alltså.

Petting

Halloj? Dra åt helvete!

Klockan 10:00 ska jag lägga mig ner på schäslongen och ljuga friskt. Det var egentligen vår mening att träffas igår men en visit på Kungsholmen hade tillfälligt brutit mitt självförtroende och segersvit. Eftersom jag inte hört något från Ekorren planerar jag ringa senare på dagen och se om de bedrövliga suggorna har svalt sin ynkliga stolthet och rädsla. Jag kan inte begripa hur satans lång tid det kan ta för deras brunsåsiga velour-intellekt att inse vad ett hjältedåd verkligen är. Psykologfittan måste bearbetas och det känns som jag sålt smöret och får suga kuk för att få tillbaka pengarna när jag stänker Aqua Vera på min nyrakade pung.

Igår blev jag så bedrövad över min egen prostitution och rövslickeri att jag slog en hammare på stortån fyra gånger. Smärtan och dagens i-landsproblem att få plats med vänster fot i en sko utan att yla som en skinnflådd gris påminner mig om att näsan eventuellt måste bli ännu brunare, men det är ett rimligt offer för det stora hela. Ett rimligt offer för ett syfte betydligt större än mitt själv eller min tå.

I ryggsäcken har jag packat ner tre PET-flaskor sparat urin för lite underhållning och teambuilding med mitt söndersmulade ego.

Relationsproblem

Pumpa

En annan form av sjukdom

Det har kommit till min kännedom att någon onödig importhögtid kallad Halloween nu står inför dörren. Denna sjuka pest bör utrotas. I samma takt som Karies och Baktus gör glädjevolter i överviktiga spägrisars slemmiga munhålor jublar finansfittor för ännu en högtid där barntillverkat skräp höjer någon meningslös kvartalsrapport. Och för vad? Några krystade skratt, en nedsölad blöja och ett perverst sug efter socker och gelatin. Jag har svaga minnen av att det här inträffade även förra året men i år ska jag vara mer förbered. Har precis kommit tillbaka från ett fotolabb med upptryckta kopior av könssjukdomar i full blom. En riktigt skabbig manslem med snorande vårtor i A3-format kanske får glinen att komma på bättre tankar?

Innan några meterhöga gödselproducenter i spindelmanskostym belönas med en sådan excellent biologilektion måste de ta sig igenom en liten hinderbana jag ordnat med fiskelina, grus och tamponger. De kommer gråta efter den torkade frukten de slängde efter en oartig räd mot grannhuset. Den översta delen på mitt trapphus i stort sett min egen. Vilket ger hinderbanan gott utrymme. Grannen har inte lämnat lägenheten på tre år. Jag brukar lukta i brevlådan emellanåt men än så länge ingen stank av ett mikrokosmos värre än fotsvamp.

Mer än jag velat erkänna påverkade gårdagsnattens fyllecell mig i en negativ riktning och svunna tankar och känslor jag glömt återvände. En paranoid virverlvind rycker i mina nerdragna persienner men hinderbanan har piggat upp. Fortfarande inte hört något om min återanställning. Jobbar psykologfittan emot eller med mig? Kanske var bröderna gödsvin på Västerbron mer än bara en slump?

Den som gräver en grop

Inte ihjälslagen ännu

Det gick åt helvete. Jag hade fått tag på en mycket greppvänlig spade från ett trädgårdskjul tillhörande den lite mindre inbrottssäkra stugan i Tyresö. Ägarna verkade inte besökt sin sommarstuga sedan mitt strategiska övertag. Soffklädsen var fortfarande brun av blod och O´Hoj med chockladsmak. Jag mös åt jaktminnet, blev perverst upphetsad och lämnade lite sperma att blanda sig med det bruna. Avsaknaden av bakteriell tillväxt förvånade mig. O´Hoj är alltså inte bara det ledande märket inom livsmedelskategorin toppingsåser utan även en utmärkt balsameringsvätska. Anteckna det.

En bra stund efter skymmning och med Tyresö och skogsminnen i ryggen gick jag från Slussen till Hornstull med Västerbron i sikte. Denna desperata symbol för brustna hjärtan, missriktad ilska och allmän dumhet expanderade ljudet av kokande vatten i min hjärna när jag med spaden över axeln marscherade över bron mot Rålambshovsparken. Jag kom aldrig ända fram. Troligtvis en busschauför hade informerat rättsväsendets smutsiga och batongglada arm att en yxman stampade fram över Västerbron. Några hundra meter innan maratonlöparens mardröm led mot sitt slut blev jag genom ett milt övergrepp instoppad i baksätet på en polisbil.

Innan övergreppet hade jag skällt ut de två bredbenta klossarna och höll i retrospekt, en kanske lite väl högljud lektion, i de uppenbara skillnaderna mellan huggblad och grävblad. De hade nog bestämt sig redan innan men självkritiskt får jag erkänna att jag kanske skulle hållit en lite lägre profil. I handfängsel fick jag sedan skjuts till polishuset på Kungsholmen. Som hämnd pissade jag ner mig och den angenäma sältan spred sig som klossarnas svordomar i bilen.

Väl framme begrep jag att det var lönnlöst att göra motstånd. Som ett kastrerat amputerat lejon på Sobril lämnade jag ifrån mig småskrammel, skosnören och livrem och hänvisades till en fyllecell. Klockan var närmare morgon än natt och endast ett par sömnlösa idioter hördes dunka huvudet i väggen. Efter ett antal obarmhärtligt frustrerande timmar blev jag utsläppt men spaden var "försvunnen". Min tid är värdefull så jag lät det vara gott så. Spadar finns det fler av.