Idag har jag fantasilöst och planlöst strosat omkring på Stockholms gator. Vid Odenplan passerade jag två undernärda poliser. Jag skrattade dem rätt i ansiktet. För att vagga fram med auktoritet bar de armarna brett isär som om de lyfte något. Normalt brukar dessa maktmissbrukare vara av bitig karaktär men dessa två var taniga som tallar och hade en hållning som klart visade släktskapet med diverse apor.
Efter mitt hån och förakt strosade jag vidare men incidenten påminde mig om de där obehagliga historierna om hästknullaren Pippi Långstrump. I anarkistens hemstad fanns visst två faschistoida poliser. Eftersom jag var i närheten av stadsbibloteket bestämde jag mig för att se om jag kunde förstöra några utav dessa hemska så kallade litterära verk.
Astrid Lindgren, tjackhoran från Vimmerby, som skrivit skiten missuppfattas vanligen som en barnkär och vänlig människa. Inget kan vara mer fel. I Vimmerbys släkkrönikor hymlas det inte om deras djupa och hjärtliga engagemang i satanism, ritualmord, flugsvamp och sex med djur. Hur detta undsluppit den obildade publiken är för mig en gåta. Kärringen skrev naturligtvis de så kallade böckerna för att finansiera barnmord och sin egen fetish för griskuk. Inte för att jag har något emot befolkningsbegränsande åtgärder men är det något jag hatar så är det falska förespeglingar.
Väl på bibloteket, beväpnad med spritpenna, skrev jag diverse avslöjande okväden på omslagen till skiten som kallas litteratur. Grisknullare, barnamördare, bajsätare, och framför allt usel jävla författare. Skönt att kärringen är död.
Nöjd bestämde jag mig för att åka hem och runka till tonerna av min elektriska köttkvarn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar