Patetisk pingvinmat

Med ryggsäcken full av härsket smör for jag med bussen där en mycket patetisk historia följde. En man, nåväl åtminstone genetiskt, hade släpat med sin högljudda avkomma och tillhörande barndroska. Han var ett mycket ynkligt exemplar, flaxandes med sin nervösa blick och med en slagen hunds solkiga hållning for han omkring och försökte kontrollera sina geners fanbärare. Den ena, uppenbart efterbliven, ville sitta vid fönstret och den andra, uppenbart fullständigt efterbliven, ville likadant. Bråk och gnäll uppstod medan denna sorgliga ursäkt för en man med sin lenaste överpedagogiska stämma förklarade att de kunde få sitta tre stationer var.
- Vet ni vad, snälla tysta lite nu, ved ni vad, schy schy, vet ni vad, det är sex stationer kvar så ni kan få sitta vid fönstret tre stationer var. Va roligt eller hur. Jo jag vet att det är sex stationer kvar. Jag har räknat efter. Visst är det kul att åka buss. Tysta lite nu, snälla….

Denna patetiska äckliga lilla mus. Vad har egentligen hänt under utvecklingens gång? 190 000 år har vi vandrat på jorden, bara de sista femtio har patetiska gråsuggor med ursäktande nerböjda huvuden och ihopskrumpna små kukar fått avla. Denna lilla mus som släppts lös från sin pappersfyllda slavstation. Lika charmig som ett glas vatten.

Musen fortsatte att flacka med blicken, kolla att barndroskan var säkert fastspänd i bussens stolslösa mitt. Han bar en tröja av märket Gant som lika gärna kunde vara flaggan för något underutvecklat varmt land. Gant, klädmärket för män utan någon som helst personlighet.

När det närmade sig slutstationen blev den nervösa ännu mer nervös.
- Vet ni, vet ni vad. Vi sitter kvar nu tills alla gått av, så får vi lite mer tid. Kul va, eller hur?

Vad var musen rädd för? Att avlet skulle trilla och slå deras små ballongskallar i något hårt? Som ett par hjärnceller mindre skulle spela någon roll för dessa redan monstruöst efterblivna troll.

Kära patetiska äckliga lilla familjefar. Jag känner ett gränslöst förakt för dig. Må rabiessmittade pingviner på Skansen svälja dig hel som den ynkliga sill du är och må krokodilerna sluka din genetiska skam utan att tugga och vela.