Det behagliga äcklet

Den här bilden snodde jag från Pistolskytteförbundet, omöjligt att förklara

Men kuken! KUKEN! Det har hänt något förskräckligt. Jag känner något äckligt välla över mig som mannagrynsgröt som stått på plattan för länge. Bertil Monegrim är fortfarande en getknullare, lemurer är idioter och jag ollar fortfarande samtliga kaffekoppar i fikarummet. MEN. Det har hänt något. Jag skäms men säger det ändå. Jag är lycklig!

Vad fan hände? Eventuellt kan det härledas till en enstaka händelse i Västerås. På det årliga ganbanget varje januari, en slags rövövning inför Big Meet senare på sommaren, råkade jag halka på en fläck sperma och dunkade huvudet i ett balkonräcke. Just en snygg syn. Medvetslös med trä hårdare än Asp i december låg jag där och förändrades i grunden. För det var det som hände. På lasarettet i Västerås misshandlade jag naturligtvis överläkare Jönsson och kissade i droppen men på något sätt var jag liksom glad. Kände att livet var fullt av möjligheter istället för svårigheter. Det är ett behagligt äckel som väller över mig. Jag kan inte förklara det. Jag runkar och känner mig inte smutstig. Jag är smutsig men känner mig ren.

Gädda och harr. Vad har hänt i min mörka sjö? Men HELVETE SATAN KUKEN, jag tycker inte ens illa om det jag skriver. Tihi (skrev jag just det?), DÖDEN DÖDEN! HÄRLIGT. DRA ÅT HELVETE! JAG är KäR!

Till Bertils försvar

Pedofilernas kollektivtrafik?

En intrawebbens gråsolkiga riddare har bestämt sig för att försvara jordens allra största avskum Bertil Monegrim. Jag har skrivit om honom här. Avslöjat hans later, äckliga fetischer och osedlighet. Bertil ligger med djur. Hela hans vedervärdiga karriär är byggda med pedofilsublimeringens tegelstenar. Han, Nasdaq och fem miljarder andra människor är det enda som behöver försvinna om vi vill rädda planeten.

En av dem som behöver försvinna försvarar Bertil "goatlover" Monegrim så här:

Bertil Monegrim är en underbar människa och han har alltid ett uppmuntrande ord att säga till sin medmänniska. Hans 50.000 insändare i olika tidningar har till och med räddat liv under åren... Han har gympat på Friskis & Svettis i 22 år & haft fadderbarn lika länge.
Han har varit med i serien "Mäklarna" och spelat in en mycket uppskattad reklamfilm. Han har varit på ca 1300 TV-inspelningar och 110 produktioner. Flera dokumentärer har också gjorts om honom. Allt skit som skrivs är alltså ren lögn,eftersom dessa inte känner personen ifråga..
Fortsätt att vara glädjespridare Bertil och sprid dina varma ord,för kärlek är en bristvara idag !! // En Vän

Det är inte kärlek vännen min. Fadderbarn. Svettis. Inte så friskis.

Menlösa barns dag

Barnet som gjort det här har inget värde

Idag är jag öppen för frågor. Ställ dem och frukta svaret, det kan vara det sämstaste du gjort.



Från Rune(någonting)
Har en fråga, varför är du en sån fjant ;)
Verkligen en bra fråga.


Från obetydlig och anonym.
Hej Tessan! Kan du berätta om hur något relaterat till konsten (musik, litteratur, film e d) påverkat dig och ditt liv?
Fy fan. Återkom när du ätit en hel hög hästskit. Dum fråga. Men bra. Om du kallar mig Tessan igen ska jag våldta dig. Skicka adressen till theresias.lidbom@gmail.com.

Från
Terrormedia sa...
Puss

Ja du ger kärlek du. Men min sperma som rinner ut från öronen dina, DET är verkligheten.

Från Anonym idiot
hur kan din sperma tänkas smaka? kan en få dig att äta mycket ananas så det får en trevlig flavour? sen kan du komma våldta.
Jag går på en strikt diet av rå lök och härsken sik. Det är det som bjuds. Jävla gourmet-luder.

Från Anonym igen
russin?
Näe men för din dumma envishets skull kan jag tänka mig lite chilifrukt. Då kommer det brinna ur hålen dina. Livet är bra jävla härligt!

Från Magnus Ahriman
Vem är du?
Antagligen Gud. Men vill du ha något relaterat till det vi kan förklara: En offentlig person. En som hatar sig själv. Och dig. En som inte ännu inte blivit en rubrik. Sexköpare. Mycket sorglig. Snart slut.

Östersund piggy style

Oink oink! Alla chakran ställer sig i led!

06:36

Sitter på tåget från Östersund och är på väg till Stockholm. Vill någon balansera sina chakran kan jag å de varmaste rekommendera Östersund. Lättare ställe på jorden att hitta någon förvirrad terapeut finns inte. Efter att ha töjt ut någon jävla Britt-Stinas rövhål i tre dagar och fantiserat om uppspikade kattungar var mitt rotchakra som fött på nytt. Det infinner sig ett traumatiserande lugn efter en sådan omgång. Hade jag varit så lagt skulle jag helt klart budat en bukett taggtråd till Britt-Stina som numera har halvpermanent adress på hospitalet i Östersund. Vilken kvinna! Vilket rövhål! Det är med värme jag tänker på dina fladdriga skämms-läppar som jag häftade fast på ditt breda arschle.

Det var inte bara arbete på denna lilla semester utan jag fick även chansen att skrämma ett knattelags oförstörda sinnen med historien om Storsjöodjuret som bor i pappas byxor och alltid kommer fram och kräver mamma på tv-1000 exerciser efter fredagsgroggen. Abort, rapport och nu sitter jag på tåget hem.

08:49

Hela sveriges affischnamn för jämtländsk fläskproduktion Margareta Winberg sitter också på tåget ner till Stockholm. Suggan började naturligtvis gnälla när jag satte mig i första klass för att röka.
Man ska inte röka det är inte bra, grymtade hon.
Man ska inte se ut som en gris det är inte bra, sa jag och visade bladet på min fickkniv.
Efter det blev det tyst. Spyderco Chinok III. Bra grejer det där.

Inom yttrandefrihetens gränser

Jag uppmanar ingen att ge den här jävla fittan en smäll. Men det vore rätt.

Jag är frälsaren, ingen annan.

Självutäckling

Känn skammen hundjävel

Jag känner inte igen mig själv. Rent fysiskt har det ju hänt en del, som att kuken ser ut en rådjursangripen vildros, jag börjar få en trevlig kroppskonstitution och fotsvampen jag dragits med sedan mellanstadiet börjar ge sig. Det där med kuken är en jävla historia i sig. Inte helt enkelt att pissa när ballen pekar åt fyra håll. Så här gick det till om någon tröstlös stackare är intresserad. I vilket fall var jag tvungen att hota en veterinär jag hittade i Gula sidorna och urinerar numera med en liten tratt anpassad för en mindre Terrier med slickförbud. Helt jävla otroligt faktiskt. Som att pissa med en blåslagen vattenspridare som påminner om Carolina Gynning och Stephen Hawkins förenade i en ohelig damp-svärtad permobilspasm.

Nåväl. Även mentalt känner jag inte igen mig själv. För att göra en kort historia lite längre så började jag i Februari månad knarka tillsammans med en psykiatriker från rättspsyk i Huddinge. Det var kul till en början med sedan blev det lite konstigt. Hur givande det än är att spela Hej tomtegubbar på en gräddladdad trollflöjt om och om igen, så är bakrusets realitet (att du sugit smutsig läkarballe under en två veckor lång LSD-trip) inte lika skoj. När detta uppdagades gav jag herr Doktor rikligt med stryk. Som kompensation fick jag lite pengar, en daycruiser och en betald resa till en "kursgård" för självutveckling.

Självutveckling innebär kortfattat att ett dubbelt tjog olyckliga kulturarbetare som tar stolthet i mest armhålshår under en veckas tid får utlopp för dolda aggresioner genom att försöka hugga andra lika misslyckade individer med sina oklippta tånaglar. Efteråt sitter man och runkar varandras egon och tävlar om vem som skäms minst när man hämningslöst tolkar I got the power med fri dans. Fy fan. Det var inte ens kul att få folk att gråta. Det var för lätt. Någon jävla grisbritta som börjar böla så fort jag bara tittade på henne. Påminde henne visst om någon jävla plastfarsa som förstört hennes liv genom att äta upp alla gula godisar i Gott och Blandat-påsen varje fredag under hennes tidigare tonår. Det tillsammans med någon jävla ambulansförare som sett så mycket "död" och envisades med att yla ut sin frustration tog fullständigt knäcken på mig. Så jag grät jag med. På grund av tortyren.

Nu till poängen. Jag har sedan min hemkomst inte varit mig själv. Prostatan är inte längre lika skön. Jag kom på mig själv att le bara av att se två Sädesärlor uppvakta varandra och jag kom på mig själv att inte le när en fyraåring slog ut tre tänder på en sten i Hagaparken.

Det här är ju inte riktigt friskt. Jag mår lite illa.

FITTA

Sätt dig ner och drick ur en flaska som luktar lite konstigt, borde jag eller borde jag inte?

Du är så dålig så dålig. Dra åt helvete....

Intervju i Kamratposten

Sjukt sjuka skjutjärn

Förra veckan blev jag intervjuad av en "reporter" från Kamratposten. Det är ett sista försök av chefredaktören Ola Lindholm att radikalisera publikationen innan han enligt rykten får sparken utav Bonnier. Jag lät mig övertalas efter mycket smicker och tjat om hur populär min blogg är bland prepubertala damp-glin mellan nio och tretton jordsnurr/somrar.

Vi möttes på ett konskurshotat Östermalms-Café. Eftersom jag inte litade på reportern, som för övrigt var praktikant, spelade jag in vårt samtal. Följande är en transkription av samtalet som följde. Reportern är en kvinnlig blondin. Aningen korpulent men inte så det stör.

KP: Hej, vad trevligt att äntligen träffas.
TL: Tja.
KP: Du är ju en ganska kontroversiell person för våra läsare...(Blir avbruten)
TL: Skiter väl jag i.
KP: I vårt chattrum beskriver många hur de har börjat skära sig efter ditt senaste inlägg.
TL: Var det någon som fick loss något?
KP: Hur känns det, när unga skär sig på grund av dig?
TL: Ganska bra men det är en missuppfattning att de skär sig på grund av mig.
KP: Men du skar ju själv av dig vänstra handens alla fingrar, du tror inte det kan inspirera?
TL: Det gäller att använda en tillräckligt vass kniv.
KP: Va?
TL: Då går det att sy på det man skär av.
KP: Ja, jag ser att ditt öra är på plats, det ser lite blått ut.
TL: Jo men doktorn har lovat att det ska bli bättre, fingrarna är också på plats men jag kan inte riktigt använda dom ännu.

Jag ursäktar mig och går på toaletten där jag smeker mitt högra långfinger runt min ganska otorkade analöppning. Sedan hämtar jag två koppar kaffe och smeker noggrannt samma långfinger på den koppkant som inte är ämnad för mig.

TL: Du kanske är lite för liten för kaffe?
KP: Jag är 24, jag dricker visst kaffe. Tack. (Blåser och sörplar aggresivt en stor klunk.) Ursäkta (hostar). Jo eh jo eh alltså (hostar) vad hände egentligen efter din eh olycka på julafton.
TL: Som jag sa sydde några läkare på det jag skurit av. Kuken var det sämre med och ser ut som en kött-rosett. Får se vad dom kan göra åt det, förhuden kan jag kyssa farväl.
KP: Trots att inslagen där du förolämpar religiösa förgrundsfigurer är omåttligt populära bland våra läsare, tycker du inte att du går lite väl långt?
TL: Inte alls. Det är inte jag som är bög, det är Jesus. Och det är verkligen inte jag som är pedofil, det är Mohammed. Hahaha akta dig så han inte kommer och tar dig, Momomomhahahahammmed! Haha.
KP: Jag är inget barn han skulle... (blir avbruten)
TL: Har du något ludd på karamellen? Om du vaxar så kan du nog passera som spädis för den där getknullaren i palestinasjal. Eller du kanske låter honom ta dig i bakfittan. Eller pojkfittan om han var katolik och du man. Har du bröder?
KP: Eh ja.....
TL: Hua! Akta dig för katoliker! Och ha varmt på dig. Huvudet är kroppens skorsten.
KP: emm jo okej alltså är det sant att du precis kommit ut från ett sinnessjukhus?
TL: Ja alltså efter den där knivincidenten beslutades det om tvångsvård enligt HSL.
KP: Men dom släppte ut dig?
TL: Ja, det fanns ingen anledning att hålla en kärnfrisk människa som jag mot sin vilja. Efter tre dagar kom ett läkarlag och jag gemensamt fram till att dödslängtan är det normala och livsglädje det sjuka. Så efter att hållit ett seminarium i knivskötsel åkte jag hem.

Nu börjar den praktiserande reportern se lite svettig ut. Jag anar oråd.

TL: Är du kåt?
KP: Nää, usch jag mår lite....
TL: Knulla?
KP: Nä jag måste ja... (avbruten)
TL: Nötter!
KP: Va?
TL: Nötter!
KP:...
TL: Ja det är nyttigt alltså. Jag äter nötter. Hassel är bra. Ganska gott också.
KP: Mmmm (tyst-rapar surt) så vad, vad kommer hända med bloggen nu?
TL: Tja får väl se. Ska väl fis-köra den ett tag till. Det verkar finnas så många som behöver mig och det känns dumt att svika fanbasen. Som ett lite större projekt håller jag på att skriva en bok om barnuppfostran och livsstrategier. Eventuellt slänger jag inte lite bantningstips också. Den kommer helt klart revolutionera all pedagogisk teori i grunden. Allt annat också för den delen. På fritiden ska jag börja jaga. Scientologer. Har ordnat en jävla fin kniv för ändamålet.

Nu börjar praktikanten se riktigt grön ut och verkar ha slutat lyssna.

KP: Jag mår inte så bra...
TL: Ojsan ojsan... Kom så går vi till kräkoletten.

Hon springer dit och kastar sig fram över toaletten. Hon hinner dock inte öppna locket utan rikochetterar spyan över hela golvet. Jag tröstar henne och hjälper henne vända på sig och sätta sig ner på golvet och sitt eget uppkast. Några fler hulkningar och kaffebruna uppstötningar återskapar Jackson Pollock på hennes vita tröja. Hon börjar gråta.

- Jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig... (hulk hulk och så vidare)
- Schhh schhh schh, viskar jag tillbaka och knäpper upp mina byxor.

Hon sluter ögonen och får en förvånads fast bajskorv i pannan som sakta rinner ner över hennes ansikte som kyld grädde på en varm torsdagspannkaka. Hon ler och jag lämnade henne och ljudet av en måltid bakom mig. Får väl se om den här intervjun kommer i tryck.

Återuppstånd

För att åter stå upp

Det var mörker. Inget ljus kunde fly från den mörka materia som utgjorde min sorgliga person. Jag orkade inte mer. Det blev för mycket. Av idioter, av mig själv och min uppgift. Döden var det enda rimliga sättet att fira köphysterins födelsedag den 24 december. Utan smärtlindring började jag skära av mig vissa onödiga kroppsbihang. Örat kändes ganska onödigt och har man bestämt sig för att dö vill man gärna få så mycket insikt och visdom om sakers tillstånd som möjligt innan blodförlusten blir för stor och medvedslöshet inträder. Smärta ger insikt tänkte jag och skar snabbt och lite fegt av mig vänster öra. Det sved ganska mycket och det slog mig att så fort något svider så andas man gärna in och liksom silar luften mellan tänderna. Jag upprepade silandet ett tag. Sedan skar jag av mig lillfingret på vänsterhanden. Det gjorde väldigt ont men gick trots det väldigt bra.

Efter det gjorde resten av vänsterhandens fingrar mindre ont. Jag började bli yr och ville inte tuppa av innan jag utfört kirurgins huvudnummer. Förhuden skulle bort. Det var inte mitt allra bästa beslut att förkorta vänsterhandens fingrar innan förhudsoperationen och det visade sig marigt att enhandsoperera. Kuken försökte krypa upp i kroppen medan mina blodsprutande stumpar försökte pilla fram den normalt så piggt hängande desertören. Innan jag förlorade medvetandet högg jag i desperation lite på måfå för att sedan försvinna i ett blödande töcken.

Det som sedan hände förrändrade mitt liv. Jesus Kristus kom till mig som i en dröm. Helt plötsligt hade jag kläder och stod upp ståtligt och rakt. Jesus log lite smygbögigt och satte sig ner på knä. Sakta började han smeka utsidan på mina lår samtidigt som han kysste mig utanpå Fältbyxa FS02 där en liten kulle började växa till ett berg. Sakta drog han ner gylfen och krånglade ut min stenhårda lem. Ollonet dunkade av vällust som ett genmanipulerat plommon med eget blodsystem. Jesus Kristus började kittla härligheten med skägget och det gick rysningar över hela kroppen när han sakta lät tungspetsen ta sin första försiktiga kontakt.
- Pappa, pappa åh pappa. Knulla mitt ansikte pappa, knulla mitt ansikte pappa, viskade Jesus till min pulserande köttsåg.

Sakt och gjort. Jag tog ett rejält tag om Jesus Kristus kalufs och började våldsamt stöta spermaraketen rakt upp i gomseglet och ner i svalget. Geggiga gurgel och kräkreflexer som fick den pedikyrbehövande Jesus grimasera våldsamt. Det här eggade mig ännu mer och jag ryckte ut krämsprutan och skrek så saliven yrde.
- Ät mina svettiga juveler!
- Ja ja hmm ja, replikerade Jesus lite fantasilöst medan han försökte få in så mycket som möjligt i munnen.

Våldtäckten fortsatte och efter en parad av tecknade rådjur närmade sig njutningens klimax vilket Jesus Kristus med god erfarenhet anade och utropade flämtande.
- Inte i skägget inte i skägget!
- Jag lovar jag lovar ååååååaaaaaaaahhhhhrrrrrrggggg.

Ett ganska meningslöst löfte visade sig. Aldrig någonsin hade jag sett ett kladdigare skägg. Jesus kröp ihop och började gråta.
- Varför oh varför, hulkade han stötvis fram.

Jag tittade på Jesus och kände mig omåttligt nöjd medan mitt ollon slutade se genmanipulerat ut.
- Därför att du är en åsna och ingenting annat. En åsna kan inte vara en tiger men en tiger kan äta en åsna.

När jag vaknade låg jag på sjukhus. Jag mådde fruktansvärt bra trots en hel del värk. En ny regim, en annan paradigm. Jag avskydde fortfarande världen men inte längre mig själv. En ny början hade kommit till slut.

Förberedelse

Gud som haver kuken kär

Hjälp

Jul, jul, strålande jul

Livet är ingenting jag kan rekommendera till någon. Jag har fått nog. Jag mår så illa så illa. Tävlingar och stafetter. Ingenting spelar längre någon roll. Varje konsumerad vara är ett spadtag. Det ska bli skönt. Att slippa det hela. Lögner och längtan. Ihopfantiserade avsugningar. Orgasmerna som uteblev. All källsortering som inte lönade sig. Nu är det över. Jag vill dra lögnens täcke över mitt svullna huvud.

Igår försökte jag kväva mig själv med mitt eget kön men jag var fortfarande inte tillräckligt vig. Så mycket tid. Min bittra sperma är på väg att försvinna. Dödad av regeringen och livet. Nu är allt på väg att försvinna? Vilken är den sista fitta jag kommer att drömma om? Som jag kommer att se innan jag bäddat sängen och innan jag har tappat min halverektion för sista gången? Det kan vara din.

Och nu lite reklam för Torpahemmet

En ambassadör

Det har varit en stressig vecka i sann jultidsanda. Köttskandal och avslöjandet att statsministerparet tycker om det där bak. Själv har jag spridit e-coli och på regeringsuppdrag slagit in 150-grammare till bajskorvar som ska delas ut till hemlösa dagarna innan jul. I min iver att göra bra ifrån mig på mitt fördelningspolitiska uppdrag förbisåg jag det uteblivna korståget. Än så länge inget svar från de här idioterna. Det gör mig mycket besviken och den enda responsen har kommit från ett par ambitiösa hobbyfrälsare som i väl långa kommentarer på det här inlägget bedriver en amatörmässig personlighetsanalys och någon slags barbie-exorsism. Godtyckligt klippt ur idiot 1 och 2:s kommentarer:

"Jag bläddrat ända hit och tyckte det kunde vara värt med ett kommentar som vad jag känner när jag sett det du lagt möda på att skriva ner och få uppmärksamhet för.
Men du! Du är värd mer än så! Du kanske tror att ingen på vår jord såg dig, önskade att du fanns, men en finns: själva skaparen som du inte vill veta av men som trots detta söker dig. Han vill ha dig tillbaka."

Grattis mig.

"Sök honom. Gör du det, då finner du! Välkommen hem! Guds ambassadör!"

Jag såg för många år sedan en hemsk film på videokasset som använde ungefär samma retorik. Men den handlade om någon slags kraft och lasersvärd. Guds ambassadör var i den lite mindre infantila versionen ett halvmeter högt klorofyllfärgat russin.

"Som barn blev Magnus Flodin misshandlad av sin styvfar. Och i 14 år styrde heroinet och den organiserade brottsligheten hans liv.
Men vägen ut ur mörkret, den organiserades av Gud."

Det här är idiot 2 som berättar historien om Magnus Flodin. I massor av år inträffar allsköns elände för Magnus. Stryk, knark och hans uppfostrande far var inte hans biologiska far. Såpan fortsätter...

"När Magnus firade sin 15-årsdag blev han erbjuden sin första spruta heroin och efter den var han fast. Vid det här laget hade han dess-utom blivit en hejare på Kung Fu, och det skyddade honom visserligen från styvfaderns nävar, men samtidigt blev kampsporten och heroinet en väg in i kriminaliteten."

Kung Fu är enligt vad jag hört lite värre än heroin.

"...på kvällen tog jag fram ett sim-kort med alla telefonnummer till mina gamla kontakter och så bröt jag sönder det och ropade högt ”Jesus fräls mig från mig själv!”

Slutet gott allting gott. Om Du har problem kan Du besöka Torpahemmet i Jönköping. Magnus driver nu omkring drogfri men intellektuellt kastrerad och satsar på en karriär som ett halvmeter högt klorofyllfärgat russin.

Flottans glada

Olika grader av missbildning

Igår vandrade jag omotiverat och smärtfullt upp och ner längs esplanaden. Redan på T-centralen fick jag syn på min första sjöofficer. De män som önskar slå kvinnor och de kvinnor som önskar att de var män som kunde slå kvinnor i vår vissnande armé ser inte ut som de mest välputsade stickkontakterna i Bosse bildoktors hobbylåda; MEN flottan, har jag efter ovetenskaplig empiri konstaterat en fullständig genetisk duschbrunn. Gårdagens första hade ett triangulärt huvud, spetsig haka, platt huvudplatå och ögon som gjorde sitt mesta för att härma en hammarhaj.

Jag började se ett mönster när den andra dök upp, en trasig genuppsättning på träningsläger, det vill säga en kadett. Hudproblem var efternamnet och harmynt förnamnet eller om det var tvärtom. På grund av smittorisk höll jag mitt avstånd men stirrade på denna sorgliga oidentifierbara gegga som med statliga kronor och ören räddads ur ovan nämnda golvbrunn. Vad är det som pågår hos den svenska flottan? Har rekryteringsbasen för vår krigsmakt blivit så pass urusel att undernärda dermatologiska katastrofer som inte finner gemenskap på Dreamhack gör det i en skattefinansierad lego-bataljon.

Putin, Osama, Fogh-Rasmusen; kom hit! Vi vill se hustrumisshandlare och anala pedanter kissa ner sig och dregla ur sina missbildade mungipor. Kanske skulle vi glömma smärtan över att tillhöra en folkgrupp där majoriten aldrig upplevt någonting i närheten av verkligt. Snälla snälla. Döda oss, tortera oss, vi har glömt bort hur man gör, vad man tar sig till eller hur man blir av med den oidentifierbara plågan som inte har en lösning eller ett ursprung.

Att tänka på när man tänder ljuset

Fil med en annorlunda kultur

Det är viktigt att påminna sig om julens riktiga betydelse dessa köpglada dagar. Julen handlar faktiskt om mer än bara glitter, spritlukt och presenter. Det är Tomtens och hans små nissars högtid. Då gäller det att nissarna blir riktigt julfina och har tvålat in sig ordentligt så de blir alldeles löddriga och hala. När Tomten sedan inspekterat alla det där svåra-att-komma-åt-ställena på kroppen, först då är allt frid och fröjd och först då kan vi ägna oss åt glögg, misshandel och falsk tacksamhet.

Religionskrig 2.0

Årets julklapp tillsammans med Jesus analmyrra

I dessa fredsprocessande tider krävs det bara en idiot att förstöra världens forcerade handhållning. Den idioten är jag. Först hade jag tänkt skicka brevet till Sveriges Muslimska Scouter (SMS), det gick rykten om att de hade ett rimligt lager senapsgas i sin besittning utanför Tumba. Det visade sig tyvärr bara vara just ett rykte så facklan passas vidare till ordföranden i Sveriges Muslimska Råd. Det är nästan för enkelt.


From: Theresias Lidbom (theresias.lidbom@hotmail.com)
Sent: Friday, November 30, 2007 10:49:46 AM
To: helena.benaouda@sverigesmuslimskarad.se

Hejsan,

jag jobbar som städare på Kyrkokansliet i Uppsala och får höra en del grejer. Fy fan vad dom snackar skit om er. Typ jävla skägglurkar och sånt. Weijrud snackade bajs om någon iman och tyckte han såg ut som ett kvinnokön i ansiktet. Inte nog med det så snackas det också om hur Koranen är proppfull av motsägelser och faktafel och Mohammed ska tydligen gilla barn på ett ganska fult sätt.

Ska ni tåla sådant här skit eller? Jag skulle bli skitförbannad. Ville bara säga det.

Theresias

Mår ni illa...

En favorit - fett i varenda artär

... av alla annonser och allt annat som blinkar och skriker framför era tomma ögon. Är det så? Så är det gott. Dra åt helvete. Vi är snart döda ändå....

En lektion i lydnad

Förnedring i rött

Svaret på det här är bättre men fortfarande inte bra. Studera och hitta felen.

Re: Tips på hur du ökar dina annonsintäkter!‏
From: David Oscarsson (david.oscarsson@adoperator.com)
Sent: Friday, November 30, 2007 12:12:02 PM
To: Theresias Lidbom (theresias.lidbom@hotmail.com)

Bäste T!

Jag kämpar som en tok, vördnadsfulle herre. Spara på piskan är du snäll! Om du skulle vara intresserad av banners, så kan du få en kod för att visa sådana. Säg bara till i fall det låter intressant!

Väl mött,

Eder tillgivne David

David Oscarsson
Partner Sales
ADOperator AB

Det svåra i att vara en härförare

Den där hästen är inte riktigt kry

RE: Tips på hur du ökar dina annonsintäkter!‏
From: Theresias Lidbom (theresias.lidbom@hotmail.com)
Sent: Friday, November 30, 2007 11:30:58 AM
To: David Oscarsson (david.oscarsson@adoperator.com)


Hörru du David.

Nu är det så här att jag vill ha ompa bompa musik, skrikiga färger och luftburna negerkukar som flyger fram över MIN JÄVLA HEMSIDA. Jag vill att folk mår ILLA av digitala patogener och Lidl-annonser i fyrfärg.

Jobba hårdare!

T

P.s och vi är fan inga partners. Du är min slav. Glöm aldrig det.


Date: Wed, 28 Nov 2007 12:52:57 +0100
From: david.oscarsson@adoperator.com
Subject: Tips på hur du ökar dina annonsintäkter!

Bästa ADOperator-partner,

Hur mycket man tjänar genom CPC på textannonser påverkas nämnvärt av hur annonsblocket ser ut och var någonstans det är placerat på ens sida. Här är några vettiga saker att tänka på när man lägger ut det:

* I de flesta fallen läser man alltid en webbplats som en bok - man börjar läsa sidan från det övre vänstra hörnet. Det kan alltså vara ett vettigt ställe att lägga sina annonser på.

* Textannonser placerade i närheten av sidans viktigaste material, eller nära menyn där det intressanta innehållet navigeras, genererar flest klick.

* Skrikiga färger som inte överrensstämmer med en sidas övriga design kommer antagligen försämra ett annonsblocks clickrate.

Annat värt att nämna är följande: enligt undersökningar är textannonser de sorters annonser som alltid påkallar mest uppmärksamhet. Möjligheten att tjäna på textannonser är alltså mycket god, så länge man placerar och formaterar dem vettigt!

Brisling i tomatsås

Gung Kustaf, ännu en böckling

Det är så fruktansvärt bedrövligt att jag måste dela denna konserv med så många fula, avskyvärda och korkade fiskar. Jag har aldrig mått så dåligt. Varför straffas jag med världens umgänge? Vad har jag gjort mer än att vara överlägsen? Kan inte flocken hitta en annan herde?

Godnattsaga del 1 av 2

En lite sämre expressionist

Mycket riktigt mådde jag mycket illa. Det hade börjat redan klockan 23:00 igår och även fast jag försökt spara första spyan till morgonen gick det inte att hindra den abstrakta expressionismen som landade i badkaret. Men nåja, vad är väl en spya i badkaret. Tidigt i morse kunde jag raskt glädjas av att illamåendet tilltagit i styrka. Det skulle alltså finnas tillräckligt med smittbärande vätska att kladda ner på tunnelbanans gröna linje och min direktdemokratisk tradition där jag med kärlek för avsky bekänner mitt samhällsförakt på ett oändligt givande sätt kunde fortgå även denna vinter.

På tom mage och med feberfrossa begav jag mig mot Stockholms centrala delar. Ryggsäcken saknade prickigkorvmackor men huserade ett flera flaskor läskeblask och karamellfärg, både röd och grön. Passande nog tog min resa början på röd linje men jag ville till varje pris hålla igen uppkastningen till grön linje. Kring stationen Östermalm finns allt för många som med sjuka resonemang gläds av de rätta virusinfektionerna och jag hade ingen intention att hjälpa någon liten vilsen att nå sin ideala undervikt.

På rullande väg slog jag mig själv för pannan och förbannade mig själv att jag aldrig kommit på den brilljanta idén förut. Vad kunde vara en bättre utgångspunkt för mitt bakteriella korståg än Hötorgshallen? Naturligtvis ingenting och väl där föll jag i ett febrigt lyckorus. Det var bara att kapitulera inför möjligheterna och slå mig själv i tinningen för att jag aldrig gett födsel åt idén förut. Medan jag dunkade mig själv i sidan av huvudet letade jag upp ett lämpligt hörn där jag diskret stoppade vänster lång- och ring-finger i halsen. Eftersom magsäcken saknade frukost och förlorat kvällsmålet dagen innan rann en lagom mängd klumpfri vätska snabbt upp i min handflata. Jag gnuggade in sörjan på händerna och började vandra längs lammkorv och tapenade.

Hötorget klockan 09:30 var ett himmelrike för min mission. Det är tidpunkten innan alla ost-, korv- och fisk-månglare har lagt all sin ost, korv och fisk bakom skyddande böjda glaskivor utom räckhåll för oss på andra sidan. Nu stod det matvaruvagnar med hela rack revben eller något annat snart infekterat livsmedel lite varstans. Med ett barns iver gick jag runt och tog på diskar och varor, klämde på frukt och skakade hand med ett par mustaschprydda köttmånglare för att "berömma" någon jävla kotlett jag aldrig satt hörntänderna i. Emellanåt smög jag iväg för att smörja in händerna på nytt. Som avslutning åkte jag rulltrappa upp och ner ett par gånger och såg till att den svarta rullplasten var rejält insmord innan jag begav mig.

På väg mot tunnelbanan och min huvuduppgift slog det mig att en hel del aktiviteter i mitt liv har handlat om att smörja in saker. Jag kanske borde göra någonting annorlunda i tunnelbanan, det vore kanske till och med rimligt med ett annat konstnärligt uttryck. Grunden var ju med bravur redan gjuten i Hötorgshallen så visst kunde jag väl unna mig en liten utsvävning?

Det kunde jag men jag orkar inte beskriva skiten. Jag är trött och så febrig att kuken gör ont. Så tills i morgon får ni vilsna nöja er med första kapitlet i denna underbart rara godnattsaga. Susselimusseligottis!