Mitt höstlov - dag 7

O'hojoj med ett krispigt center

Förrförra veckans sjunde dag var dagen då Ojoj blev O'hojoj. Den skröplige hade fallit och dött. Gissningsvis var det blodpumpen som efter intensiv och långvarig upphetsning helt enkelt gav upp. Nåja ett as mindre men jag får tillstå att jag kände någonting som kunde liknas vid tacksamhet. Det var en äcklig känsla som endast kunde förträngas med hårt arbete . Jag stirrade på hans knappa dygnet stela kropp. Ögonen och munnen vidöppna, näsan krossad. Jag fantiserade lite om att det var så man såg ut sekunden innan man blir påkörd av expresståget till Arlanda. Hundarna sprang runt och gnydde så jag slängde under svordomar ut dem.

Än så länge hade Ojoj inte börjat lukta nämnvärt. Inte mer än vanligt det vill säga men jag bestämde mig ändå för att balsamera fanskapet. Det skulle bli Ojojs sista present och en satans fyrverkeri till final. Under veckan hade jag fått inblick i hans familjesituationen. Han hade en familj men de ville inte veta av honom mer än nödvändigt. Minimalistiskt modernt renoverade badrum vittnade om intresse för villan men ointresse för Ojoj. Hans ivriga upphetsning under gårdagens demolering blev den Betlehemsstjärna jag omöjligt kunde låta bli att följa. När jag var klar skulle hans familj aldrig mer vilja sätta sin fot i den här kommunen än mindre i det här huset.

Jag satte mig på en stol i köket och skapade planer under meditativ masturbation. Jag har alltid varit bekväm kring döden. Där alla andra känner obehag finner jag mitt lugn. Erektionen kom blixtsnabbt med utsikt över en likstel Ojoj. Med slutna ögon fantiserade jag om hur brasilianska kirurger skar bort drottning Silvias enorma blygdläppar. Det är alltid mer eggande med en sann historia, jag kom inom någon minut och visste i samma ögonblick vad jag behövde. Färg, gravljus, en jävla massa O'hoj-sås och diverse spik.

Tidigare erfarenheter av död hade lärt mig att toppingsåsen O'hoj är en utmärkt balsameringsvätska och troligtvis den enda orsaken till att inte fler barn spontanruttnar. En raskt promenad i den frostiga kylan och hyllan i den lokala dödsmedelsaffären var rensad på dagisbensin. Hundarna hade till och med slutat gny och skuttade runt i dumglad förväntan. Att smörja in Ojoj krävde sin O'hoj. Jag klippte och slet bort all textil från hans stela kropp och började det mödosamma arbetet med att smörja in liket. Jag bestämde mig för en blandning av choklad och kola. Choklad hade visserligen visat sig mest potent men en aning för mörk för att göra rättvisa åt den dödes uttryck.

Efter timmar av hårt arbete glänsde Ojoj som nazipropaganda och det var dags att för steg två. Med rep och snöre lyckades jag, med hävarmsprinciper man tar för givet men aldrig begriper, hissa upp Ojoj i vardagsrumstaket. Benen hängde rätt ner vilket inte fungerade då hundarna med smak för karies och rörsocker försökte slicka liket rent. Ett nytt rep fick fästas runt fotlederna och han firades ett par noslängder ifrån tuggavstånd. Min halvvertikala choklad-Jesus satt på plats. Repen surrades fast i nyinslagen spik och det fick vara gott så.

För att accentuera min skapelse gick jag med furiös energi lös på vardagsrumsinredningen med en yxa. Slängde färg, kuddun och tinad avföring på väggarna. Jag pissade under Ojoj och kastade tuttifrutti-strössel på hans balsamerade kropp. Ett tjog gravljus gav en kusligt vacker ambient och en känsla av att uppleva någonting större än begripligt infann sig. Det yrde dun och Ojoj glänste och sken vackrare än någon kunnat föreställa sig. Hundarna sprang oroligt omkring och ylade. Jag började gråta, ställde mig på en pall och gav Ojoj en kyss på hans insmorda panna. Såg jag tacksamhet i hans döda ögon? Tårarna forsatte rinna och jag bad den jäveln dra åt helvete en sista gång.

Det behövdes inte göras mer. Jag var utmattad, känslomässigt och fysiskt. Telefonen hade ringt flera gånger under dagen, kanske var hans så kallade familj på väg tillbaka. Jag gjorde mig ren och torkade tårarna. Skrämdes av det jag såg i badrumsspegeln. Kanske var jag inte människa, kanske var jag något större.