Intervju i Kamratposten

Sjukt sjuka skjutjärn

Förra veckan blev jag intervjuad av en "reporter" från Kamratposten. Det är ett sista försök av chefredaktören Ola Lindholm att radikalisera publikationen innan han enligt rykten får sparken utav Bonnier. Jag lät mig övertalas efter mycket smicker och tjat om hur populär min blogg är bland prepubertala damp-glin mellan nio och tretton jordsnurr/somrar.

Vi möttes på ett konskurshotat Östermalms-Café. Eftersom jag inte litade på reportern, som för övrigt var praktikant, spelade jag in vårt samtal. Följande är en transkription av samtalet som följde. Reportern är en kvinnlig blondin. Aningen korpulent men inte så det stör.

KP: Hej, vad trevligt att äntligen träffas.
TL: Tja.
KP: Du är ju en ganska kontroversiell person för våra läsare...(Blir avbruten)
TL: Skiter väl jag i.
KP: I vårt chattrum beskriver många hur de har börjat skära sig efter ditt senaste inlägg.
TL: Var det någon som fick loss något?
KP: Hur känns det, när unga skär sig på grund av dig?
TL: Ganska bra men det är en missuppfattning att de skär sig på grund av mig.
KP: Men du skar ju själv av dig vänstra handens alla fingrar, du tror inte det kan inspirera?
TL: Det gäller att använda en tillräckligt vass kniv.
KP: Va?
TL: Då går det att sy på det man skär av.
KP: Ja, jag ser att ditt öra är på plats, det ser lite blått ut.
TL: Jo men doktorn har lovat att det ska bli bättre, fingrarna är också på plats men jag kan inte riktigt använda dom ännu.

Jag ursäktar mig och går på toaletten där jag smeker mitt högra långfinger runt min ganska otorkade analöppning. Sedan hämtar jag två koppar kaffe och smeker noggrannt samma långfinger på den koppkant som inte är ämnad för mig.

TL: Du kanske är lite för liten för kaffe?
KP: Jag är 24, jag dricker visst kaffe. Tack. (Blåser och sörplar aggresivt en stor klunk.) Ursäkta (hostar). Jo eh jo eh alltså (hostar) vad hände egentligen efter din eh olycka på julafton.
TL: Som jag sa sydde några läkare på det jag skurit av. Kuken var det sämre med och ser ut som en kött-rosett. Får se vad dom kan göra åt det, förhuden kan jag kyssa farväl.
KP: Trots att inslagen där du förolämpar religiösa förgrundsfigurer är omåttligt populära bland våra läsare, tycker du inte att du går lite väl långt?
TL: Inte alls. Det är inte jag som är bög, det är Jesus. Och det är verkligen inte jag som är pedofil, det är Mohammed. Hahaha akta dig så han inte kommer och tar dig, Momomomhahahahammmed! Haha.
KP: Jag är inget barn han skulle... (blir avbruten)
TL: Har du något ludd på karamellen? Om du vaxar så kan du nog passera som spädis för den där getknullaren i palestinasjal. Eller du kanske låter honom ta dig i bakfittan. Eller pojkfittan om han var katolik och du man. Har du bröder?
KP: Eh ja.....
TL: Hua! Akta dig för katoliker! Och ha varmt på dig. Huvudet är kroppens skorsten.
KP: emm jo okej alltså är det sant att du precis kommit ut från ett sinnessjukhus?
TL: Ja alltså efter den där knivincidenten beslutades det om tvångsvård enligt HSL.
KP: Men dom släppte ut dig?
TL: Ja, det fanns ingen anledning att hålla en kärnfrisk människa som jag mot sin vilja. Efter tre dagar kom ett läkarlag och jag gemensamt fram till att dödslängtan är det normala och livsglädje det sjuka. Så efter att hållit ett seminarium i knivskötsel åkte jag hem.

Nu börjar den praktiserande reportern se lite svettig ut. Jag anar oråd.

TL: Är du kåt?
KP: Nää, usch jag mår lite....
TL: Knulla?
KP: Nä jag måste ja... (avbruten)
TL: Nötter!
KP: Va?
TL: Nötter!
KP:...
TL: Ja det är nyttigt alltså. Jag äter nötter. Hassel är bra. Ganska gott också.
KP: Mmmm (tyst-rapar surt) så vad, vad kommer hända med bloggen nu?
TL: Tja får väl se. Ska väl fis-köra den ett tag till. Det verkar finnas så många som behöver mig och det känns dumt att svika fanbasen. Som ett lite större projekt håller jag på att skriva en bok om barnuppfostran och livsstrategier. Eventuellt slänger jag inte lite bantningstips också. Den kommer helt klart revolutionera all pedagogisk teori i grunden. Allt annat också för den delen. På fritiden ska jag börja jaga. Scientologer. Har ordnat en jävla fin kniv för ändamålet.

Nu börjar praktikanten se riktigt grön ut och verkar ha slutat lyssna.

KP: Jag mår inte så bra...
TL: Ojsan ojsan... Kom så går vi till kräkoletten.

Hon springer dit och kastar sig fram över toaletten. Hon hinner dock inte öppna locket utan rikochetterar spyan över hela golvet. Jag tröstar henne och hjälper henne vända på sig och sätta sig ner på golvet och sitt eget uppkast. Några fler hulkningar och kaffebruna uppstötningar återskapar Jackson Pollock på hennes vita tröja. Hon börjar gråta.

- Jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig... (hulk hulk och så vidare)
- Schhh schhh schh, viskar jag tillbaka och knäpper upp mina byxor.

Hon sluter ögonen och får en förvånads fast bajskorv i pannan som sakta rinner ner över hennes ansikte som kyld grädde på en varm torsdagspannkaka. Hon ler och jag lämnade henne och ljudet av en måltid bakom mig. Får väl se om den här intervjun kommer i tryck.

Återuppstånd

För att åter stå upp

Det var mörker. Inget ljus kunde fly från den mörka materia som utgjorde min sorgliga person. Jag orkade inte mer. Det blev för mycket. Av idioter, av mig själv och min uppgift. Döden var det enda rimliga sättet att fira köphysterins födelsedag den 24 december. Utan smärtlindring började jag skära av mig vissa onödiga kroppsbihang. Örat kändes ganska onödigt och har man bestämt sig för att dö vill man gärna få så mycket insikt och visdom om sakers tillstånd som möjligt innan blodförlusten blir för stor och medvedslöshet inträder. Smärta ger insikt tänkte jag och skar snabbt och lite fegt av mig vänster öra. Det sved ganska mycket och det slog mig att så fort något svider så andas man gärna in och liksom silar luften mellan tänderna. Jag upprepade silandet ett tag. Sedan skar jag av mig lillfingret på vänsterhanden. Det gjorde väldigt ont men gick trots det väldigt bra.

Efter det gjorde resten av vänsterhandens fingrar mindre ont. Jag började bli yr och ville inte tuppa av innan jag utfört kirurgins huvudnummer. Förhuden skulle bort. Det var inte mitt allra bästa beslut att förkorta vänsterhandens fingrar innan förhudsoperationen och det visade sig marigt att enhandsoperera. Kuken försökte krypa upp i kroppen medan mina blodsprutande stumpar försökte pilla fram den normalt så piggt hängande desertören. Innan jag förlorade medvetandet högg jag i desperation lite på måfå för att sedan försvinna i ett blödande töcken.

Det som sedan hände förrändrade mitt liv. Jesus Kristus kom till mig som i en dröm. Helt plötsligt hade jag kläder och stod upp ståtligt och rakt. Jesus log lite smygbögigt och satte sig ner på knä. Sakta började han smeka utsidan på mina lår samtidigt som han kysste mig utanpå Fältbyxa FS02 där en liten kulle började växa till ett berg. Sakta drog han ner gylfen och krånglade ut min stenhårda lem. Ollonet dunkade av vällust som ett genmanipulerat plommon med eget blodsystem. Jesus Kristus började kittla härligheten med skägget och det gick rysningar över hela kroppen när han sakta lät tungspetsen ta sin första försiktiga kontakt.
- Pappa, pappa åh pappa. Knulla mitt ansikte pappa, knulla mitt ansikte pappa, viskade Jesus till min pulserande köttsåg.

Sakt och gjort. Jag tog ett rejält tag om Jesus Kristus kalufs och började våldsamt stöta spermaraketen rakt upp i gomseglet och ner i svalget. Geggiga gurgel och kräkreflexer som fick den pedikyrbehövande Jesus grimasera våldsamt. Det här eggade mig ännu mer och jag ryckte ut krämsprutan och skrek så saliven yrde.
- Ät mina svettiga juveler!
- Ja ja hmm ja, replikerade Jesus lite fantasilöst medan han försökte få in så mycket som möjligt i munnen.

Våldtäckten fortsatte och efter en parad av tecknade rådjur närmade sig njutningens klimax vilket Jesus Kristus med god erfarenhet anade och utropade flämtande.
- Inte i skägget inte i skägget!
- Jag lovar jag lovar ååååååaaaaaaaahhhhhrrrrrrggggg.

Ett ganska meningslöst löfte visade sig. Aldrig någonsin hade jag sett ett kladdigare skägg. Jesus kröp ihop och började gråta.
- Varför oh varför, hulkade han stötvis fram.

Jag tittade på Jesus och kände mig omåttligt nöjd medan mitt ollon slutade se genmanipulerat ut.
- Därför att du är en åsna och ingenting annat. En åsna kan inte vara en tiger men en tiger kan äta en åsna.

När jag vaknade låg jag på sjukhus. Jag mådde fruktansvärt bra trots en hel del värk. En ny regim, en annan paradigm. Jag avskydde fortfarande världen men inte längre mig själv. En ny början hade kommit till slut.

Förberedelse

Gud som haver kuken kär

Hjälp

Jul, jul, strålande jul

Livet är ingenting jag kan rekommendera till någon. Jag har fått nog. Jag mår så illa så illa. Tävlingar och stafetter. Ingenting spelar längre någon roll. Varje konsumerad vara är ett spadtag. Det ska bli skönt. Att slippa det hela. Lögner och längtan. Ihopfantiserade avsugningar. Orgasmerna som uteblev. All källsortering som inte lönade sig. Nu är det över. Jag vill dra lögnens täcke över mitt svullna huvud.

Igår försökte jag kväva mig själv med mitt eget kön men jag var fortfarande inte tillräckligt vig. Så mycket tid. Min bittra sperma är på väg att försvinna. Dödad av regeringen och livet. Nu är allt på väg att försvinna? Vilken är den sista fitta jag kommer att drömma om? Som jag kommer att se innan jag bäddat sängen och innan jag har tappat min halverektion för sista gången? Det kan vara din.

Och nu lite reklam för Torpahemmet

En ambassadör

Det har varit en stressig vecka i sann jultidsanda. Köttskandal och avslöjandet att statsministerparet tycker om det där bak. Själv har jag spridit e-coli och på regeringsuppdrag slagit in 150-grammare till bajskorvar som ska delas ut till hemlösa dagarna innan jul. I min iver att göra bra ifrån mig på mitt fördelningspolitiska uppdrag förbisåg jag det uteblivna korståget. Än så länge inget svar från de här idioterna. Det gör mig mycket besviken och den enda responsen har kommit från ett par ambitiösa hobbyfrälsare som i väl långa kommentarer på det här inlägget bedriver en amatörmässig personlighetsanalys och någon slags barbie-exorsism. Godtyckligt klippt ur idiot 1 och 2:s kommentarer:

"Jag bläddrat ända hit och tyckte det kunde vara värt med ett kommentar som vad jag känner när jag sett det du lagt möda på att skriva ner och få uppmärksamhet för.
Men du! Du är värd mer än så! Du kanske tror att ingen på vår jord såg dig, önskade att du fanns, men en finns: själva skaparen som du inte vill veta av men som trots detta söker dig. Han vill ha dig tillbaka."

Grattis mig.

"Sök honom. Gör du det, då finner du! Välkommen hem! Guds ambassadör!"

Jag såg för många år sedan en hemsk film på videokasset som använde ungefär samma retorik. Men den handlade om någon slags kraft och lasersvärd. Guds ambassadör var i den lite mindre infantila versionen ett halvmeter högt klorofyllfärgat russin.

"Som barn blev Magnus Flodin misshandlad av sin styvfar. Och i 14 år styrde heroinet och den organiserade brottsligheten hans liv.
Men vägen ut ur mörkret, den organiserades av Gud."

Det här är idiot 2 som berättar historien om Magnus Flodin. I massor av år inträffar allsköns elände för Magnus. Stryk, knark och hans uppfostrande far var inte hans biologiska far. Såpan fortsätter...

"När Magnus firade sin 15-årsdag blev han erbjuden sin första spruta heroin och efter den var han fast. Vid det här laget hade han dess-utom blivit en hejare på Kung Fu, och det skyddade honom visserligen från styvfaderns nävar, men samtidigt blev kampsporten och heroinet en väg in i kriminaliteten."

Kung Fu är enligt vad jag hört lite värre än heroin.

"...på kvällen tog jag fram ett sim-kort med alla telefonnummer till mina gamla kontakter och så bröt jag sönder det och ropade högt ”Jesus fräls mig från mig själv!”

Slutet gott allting gott. Om Du har problem kan Du besöka Torpahemmet i Jönköping. Magnus driver nu omkring drogfri men intellektuellt kastrerad och satsar på en karriär som ett halvmeter högt klorofyllfärgat russin.

Flottans glada

Olika grader av missbildning

Igår vandrade jag omotiverat och smärtfullt upp och ner längs esplanaden. Redan på T-centralen fick jag syn på min första sjöofficer. De män som önskar slå kvinnor och de kvinnor som önskar att de var män som kunde slå kvinnor i vår vissnande armé ser inte ut som de mest välputsade stickkontakterna i Bosse bildoktors hobbylåda; MEN flottan, har jag efter ovetenskaplig empiri konstaterat en fullständig genetisk duschbrunn. Gårdagens första hade ett triangulärt huvud, spetsig haka, platt huvudplatå och ögon som gjorde sitt mesta för att härma en hammarhaj.

Jag började se ett mönster när den andra dök upp, en trasig genuppsättning på träningsläger, det vill säga en kadett. Hudproblem var efternamnet och harmynt förnamnet eller om det var tvärtom. På grund av smittorisk höll jag mitt avstånd men stirrade på denna sorgliga oidentifierbara gegga som med statliga kronor och ören räddads ur ovan nämnda golvbrunn. Vad är det som pågår hos den svenska flottan? Har rekryteringsbasen för vår krigsmakt blivit så pass urusel att undernärda dermatologiska katastrofer som inte finner gemenskap på Dreamhack gör det i en skattefinansierad lego-bataljon.

Putin, Osama, Fogh-Rasmusen; kom hit! Vi vill se hustrumisshandlare och anala pedanter kissa ner sig och dregla ur sina missbildade mungipor. Kanske skulle vi glömma smärtan över att tillhöra en folkgrupp där majoriten aldrig upplevt någonting i närheten av verkligt. Snälla snälla. Döda oss, tortera oss, vi har glömt bort hur man gör, vad man tar sig till eller hur man blir av med den oidentifierbara plågan som inte har en lösning eller ett ursprung.

Att tänka på när man tänder ljuset

Fil med en annorlunda kultur

Det är viktigt att påminna sig om julens riktiga betydelse dessa köpglada dagar. Julen handlar faktiskt om mer än bara glitter, spritlukt och presenter. Det är Tomtens och hans små nissars högtid. Då gäller det att nissarna blir riktigt julfina och har tvålat in sig ordentligt så de blir alldeles löddriga och hala. När Tomten sedan inspekterat alla det där svåra-att-komma-åt-ställena på kroppen, först då är allt frid och fröjd och först då kan vi ägna oss åt glögg, misshandel och falsk tacksamhet.