Jag brukar inte bråka...

En spark tidigare

...men jag blir förbannad när jag slavar för havre och hör rykten om en limfabrik.

"Åbytränaren Patrik Andersson ramlade ur sulkyn under en träning - och sparkades i ansiktet.
Nu vårdas han nedsövd med skallskador på sjukhus i Göteborg.
- Det var en snäll häst som inte brukar bråka, säger Åbys sportchef Per Wetterholm."

Vantar och vaselin

För ett stadigt grepp

Det är ett hor att planera. Tankarna flyger ömsom högt ömson lågt. En gammal flickvän jag inte vet om jag haft simmar förbi mellan synapserna och skrattar otvunget. Onani är det enda som hjälper så jag har tagit på mig vantarna. Det finns ett otrevligt källarhål på Sveavägen som månglar all möjlig oanvändbar och löjlig militärutrustning. Kuggar man väktarutbildningen fler än tre gånger får man rabatt. Jag kände ingen skuld när jag stal därifrån tidigare idag. Stjäla bör man annars dör man. Medan den självutnämnda dopade milisen stod och diskuterade metallval gällande knogjärn ryckte jag åt mig en teleskopbatong från under disken och stoppade i byxan.

Ingen utav russinpittarna reagerade ens utan fladdrade med blicken och skämdes. Åsynen av min batongkuk var en knytnäve i deras ihopfantiserade BMI. Jag kände mig nöjd och betalade för ett brandfarligt underställ. Nåja, ännu en dag har passerat. Efter onanin ska jag olja in spadbladet.

Spaden

Har ni fest eller?

Inatt ska det grävas en grop. Vi kallar det konst, byggt av ilska och missförstånd. Vi hugger mot våra förljugna navelsträngar. När rondellhundarna ruttnat finns groparna kvar. Evigheten mina damer och herrar. Puttar vår egen död i graven. Återupplever det om och om och om och om igen. Piss, skit, fittsaft och folkmord. Bakterier, rövsmör och jordens underbara underbara undergång. Jag överlever ännu en dag utan att leva. Kanske du också?

Att gräva en grop

En grop. En fjollig grop.

Nu är jag trött på det här tjafset. Imorgon klockan 04:00 ska jag gräva en stor jävla grop i Rålambshovsparken och sätta upp en symbolisk gravsten för mänskligheten och Carola. Vill ni vilsna jävla fittor göra någonting konstruktivt kan ni komma dit. Det är jag som har spaden.

Camp Carola - bägaren rinner över igen

Tight rövhål - feta armar

Kukslaka bröder och fittslappa systrar förnedra edrer. Detta måste stoppas. Autobahnfittan Carola vill starta ett läger. Hon har avböjt att dokumentera skiten i en dokusåpa utav de suspekta skälen att hon månar om deltagarna och "lyckan kommer inte för att du får en hit eller blir känd. Det handlar om att vara nöjd även när du sjunger på skolavslutningen eller på familjens julsamling". I helvete heller.

Som pedagog rivs jag sönder inombords. Talangfulla unga kommer inom en schlagerkvart suga det falska bögeriets nestor Jesus Kristus osttäckta ollon. Inte mina barn, inte mina små barn! De ska aldrig lära sig blåsa trombon av helt fel orsaker! Sug för att det är gott och nyttigt men aldrig, ALDRIG för att någon bekämpningssprutad hagga säger så. Som halv människa och pedagog vill jag stoppa detta otyg. Det är dags att resa sig och låta häxan känna vrede. Något måste göras.

Jag orkar inte stå utanför Kyrkans barntimme igen. Även min omättliga styrka kan sina och jag vet inte hur mycket förvirring och indoktrinerade yngel jag klarar av. Frälsarens arbete blir för varje dag en busslast tyngre. Så mycket falsk information, så lite tid för hypnos. Jag ringde nyss Runar. Han grät som vanligt men efter otalt med förolämpningar kunde han klämma fram att han varken visste ut eller in. Vare sig Svampbob, Mozart eller Amadeus har någon mental fallskärm. Innan Runar han hota med att skjuta sig lovade jag att städa upp skiten i hopp om att han ändå sköt sig.

Jag kommer aldrig erkänna det, men jag behöver eventuellt hjälp. Något, bara något måste göras. Hur mycket jag orkar vet jag inte.

Att skylla på de mörka

Kärlekens färg

Min träff med psykologen höll på att börja illa. På väg från Alviks tunnelbanestation blev jag mer och mer surmulen. Likt ett tandläkarbesök var det ingenting som gjorde mig nervös. Det var bara något onödigt som tog min värdefulla tid i anspråk. Det är varken fel på min munhälsa eller min mentala vigör. Jag sköljer munnen med kaustiksoda varje dag och räknar stavfel i Expressen två gånger i veckan. Ändå är det alltid någon maktgalen förmyndare som tycker att det ska borras eller pratas. Nu skulle det pratas.

Utanför den blygsamma bottenvåning där terapeuten (jag bestämt mig för att kalla en fitta oavsett kön) huserade gick plötsligt ett bilalarm igång på en röd Skoda. Även detta skrämde mig inte men jag blev oerhört arg av att bli väckt ur mina ilskna funderingar.
- Håll käften hålll käften satans i helvetes hor, skrek jag och kastade en rostig regnvattenfylld ölburk rätt igenom rutan. Glassplitter täckte den halvt asfalterade parkeringen och industripolyestern i bilens framsäte.

Bilen tillhörde fittan som även ur ett genusperspektiv verkligen var en fitta. Med fönster och inte tillräckligt isolerade väggar på bottenvåningen hade hon hört mitt gormande och kom nu utspringande. Jag var tvungen att tänka snabbt. Det stod två grupper barn i varsitt hörn av parkeringen. Den ena gruppen så vitrosa att Hitler själv hade blivit tårögd. Den andra gruppen så skokrämsbrun att självaste Mugabe hade brandkårsprutat ända upp till fantasimedaljerna under hakan.

Jag avskyr alla raser lika mycket. Brunt är kärlekens färg men vitt är en bättre kanvas för blodstänk. För att rädda mit eget skinn pekade jag naturligtvis på de mörka. De förstod genast vad som försigick, insåg föredömligt att protester vara lönnlöst och sprang iväg. Fittan vars fördomar trängde djupare än hennes kunskaper om Freud köpte det hela utan att blinka och en kvart senare låg jag på schäslongen och låtsashulkade om mina fiktiva föräldarars tragiska bortgång då de som missionärer i Norge fallit offer för mördarbakterier.

Samtalet med fittan förflöt enligt planerat men mer om det tänker jag inte skriva. Jag har viktigare saker för mig. Trots det kommer jag med nöjdhet i sinnet tänka lite på de mörka. De fick en viktig lektion inför framtidens krogköer. Frågan är, med vilket undantag de revolutionerar? När de tröttnat på regeln.

Alla förlorar

En dammsugare

Gårdagens patetiska försök till interaktivitet tillika gissningslek är avgjord.

*Donna Lee gav visserligen rätt svar men förlorar ändå. Hon straffas med att duscha kallt i två veckor.

*Nika har ingen aning och döms till att sätta sig på ett häftstift.

*Juan behöver inte göra någonting mer än att lära sig multiplikationstabellen.

*Anonym som gav kommentaren Vem bryr sej om dej? får tröstpris och kan urinera i en kattlåda veckan ut.

En smutsig känsla och självförakt ingår i samtliga priser.